DVDengar 5 år!

Idag är det fem år sedan det första inlägget skrevs på DVDengar! Hurra! Trodde aldrig att jag skulle orka hålla på så länge. Och visst går det i vågor. Man kan ofta avläsa av inläggen om jag lagt ner tid på det eller om jag bara skriver några rader för att bli av med det. Ock så kommer det att förbli då jag skriver på min fritid och för mitt eget höga nöjes skull. Ibland har man mer tid och inspiration och ibland mindre.

Så jag vill tacka mina fyra (fem?) trogna läsare. En liten men stabil läsekrets... Faktum är dock att jag främst skriver för mig själv. Det är ingen efterhandskonstruktion pga. den dåliga spridningen utan ett påstående som är helt sant. Det är fantastiskt roligt att i efterhand läsa vad jag tyckt. Man glömmer så lätt. Man kan verkligen dela in mitt filmtittande i filmer jag såg före och efter DVDengar. Filmerna efter minns jag i regel mycket mer tydligt. Vilket delvis beror på att jag läst om inläggen här. Men även beroende på att när jag drog igång bloggen så var ett syfte ju att tvinga mig själv att koncentrera mig när jag ser film.

Hur länge jag kommer att fortsätta vet jag inte men just nu finns inga planer på att lägga ner.

:-D

Chasing ghosts – Beyond the arcade

Av någon anledning hade jag helt missat Chasing ghosts – Beyond the arcade. En orsak kan vara att den inte givits ut på DVD... Men det går att få tag på den på nätet och om inte annat finns den på Youtube. Jag gillar inte att kolla film på datorn och skulle gladeligen betala för en DVD (eller Blu-ray) men det är alltså inte möjligt.

När jag hörde talas om filmen kollade jag trailern och fick intryck av att det var en ren kopia av min favoritdokumentär The king of Kong – A fistful of quarters. Mängder av stjärnor från den filmen är med även här. Men det visade sig att båda filmerna faktiskt är från 2007. Det är helt enkelt så att ena blivit mer känd än den andra.

Chasing ghosts är ett utmärkt komplement till King of Kong. Det är inte en lika rafflande historia utan mer en bred genomgång av arkadboomen och man fokuserar inte bara på ett spel. Som sagt, ett utmärkt komplement. Den värld som skildras i King of Kong breddas, man får möta nya ansikten samt veta mer om gamla. Jag menar, att få mer av Billy Mitchell kan inte på något vis vara dåligt!

Har inget att klaga på filmen i sig. Formatet däremot... Det är en skandal att den inte finns utgiven.

:-)

The Adventures of Tintin (3D)

Tintin var en av de stora grejerna för mig under min uppväxt. I vuxen ålder har det inte blivit så mycket Tintin men jag känner väldigt varmt för den värld som Hergé skapat. Jag var väl inte överdrivet entusiastisk när jag hörde talas om att Jackson och Spielberg skulle ta Tintin till vita duken även om jag var lite nyfiken. Nu har jag sett The adventures of Tintin (2011). På bio, i 3D, med svenskt tal. Faktum är att det där med svenskt tal fungerade ganska bra. Jag är uppvuxen med Tintin på kassettband och på tecknad film och där talade dom ju svenska. Jag har liksom aldrig hört Tintin tala engelska (eller franska).

Att göra filmen dataanimerad var ett bra val! Det hade inte sett bra ut med riktiga människor. Över huvud taget ser filmen väldigt bra ut med alla välgjorda detaljer! Tintins värld har dom lyckats väldigt bra med. Det som inte är lika roligt är en massa omotiverat långa actionsekvenser, men jag antar att man får acceptera det när det handlar om en film som i första hand vänder sig till barn. För mig handlar det dock om nostalgi och jag känner att jag fick det jag önskade. 3D-effekterna då? Tja, det ser väl bra ut men jag är fortfarande inget stort fan av 3D.

:-I

The Tree of Life

Terrence Malick är ett geni! Thin red line är som sagt en av mina favoritfilmer. Men jag gillade även The new world vilket är hans förra. Nu har han gjort The tree of life (2011) och har man förr stört sig på att han är pretentiös och långsam kommer man verkligen att göra det här. Vad sägs till exempel om en lång sekvens mitt i filmen som skildrar världens skapelse? Från Big Bang till den senaste istiden. Ackompanjerat av opera... Jag fullständigt älskar ansatsen. Malick har gett sig fan på att i bilder beskriva liv och död och jag har aldrig sett någon som gjort det bättre (även om den på ett helt annat vis geniala Biutiful kommer rätt nära). Ger man sig hän är det en omskakande resa.

Filmens centrala händelse är att ett barn dör. Det som skildras är både upptakten och eftermälet. Faktum är att jag ändrar mig när det gäller det där med död. Biutiful är mer en film om död medan The tree of life mer är en film om liv. Vilket med tanke på titeln kanske känns onödigt att påpeka. Vad är liv? Hur uppkommer det? Men ställer man sig dom frågorna kommer man osökt in på döden. I alla fall om man menar att död är samma sak som avsaknaden av liv. Det här är av filmen egentligen handlar om. Men The tree of life låter sig inte riktigt beskrivas så jag drar till med den gamla klyschan om att man måste se den för att förstå.

Det finns ett stort plus och ett stort minus med den här utgåvan. Minuset är avsaknaden av extramaterial vilket är oerhört trist. Pluset är att bild och ljud är i absolut toppkvalitet! Vilket med tanke på Malicks oerhört visuella stil ger ett fullständigt magiskt resultat!

:-D

Tre solar / Hur som helst är han jävligt död

Club Kalkon firar 5-årsjubileum! Det hela började med en diskussion om vilken som är den sämsta svenska film som någonsin gjorts? Jag och frugan menade att ingen har någon chans mot Hur som helst är han jävligt död. MA och HÅ hävdade å andra sidan att inget kan bräcka Tre solar. Sagt och gjort. Någon gång kring sommaren 2006 satte vi oss ner för att se de båda filmerna. Vill minnas att jag och frugan efteråt kände att vi gick vinnande ur utmaningen... Sen dess har det blivit en hel del kalkoner och nu när det gått drygt fem år sen det tillfället tänkte vi att det var dags att återgå till där allt började.


Tre solar

Att ge sig på en sågning av Tre solar (2004) handlar bara om att slå in redan vidöppna dörrar. Jag minns inte vem det var som sa det men för ett antal år sedan var det någon som krävde att mobbningen av Rickard Hobert måste upphöra eftersom det ”inte är Hoberts fel att han får göra film”. Det ligger mycket i det.

Men ändå. Hur många har sett Tre solar? Filmen alltså, inte bara den legendariska trailern? Är den verkligen så dålig som ryktet säger? Faktum är att den är just det. Inget är så plågsamt som en film som tar sig själv på för stort allvar. Tre solar är en makalös uppvisning i att misslyckas på alla plan. Är man intresserad av film bör man se den (en gång räcker dock). Titta på dialogen, på interaktionen mellan skådespelarna. På berättelsen som utspelas. Ställ dig frågan om något verkligen hade kunnat göras sämre? Undantaget är faktiskt fotot som det inte finns något att gnälla på.

:-=


Hur som helst är han jävligt död

Så har vi den, den heliga graal bland kalkoner. Enligt min mening är Hur som helst är han jävligt död (2000) kalkonernas Kalkon! Det är ju jubileum så istället för att skriva något nytt om den tar jag mig friheten att citera den recension som jag skrev på Discshop just år 2006:

”Det finns väldigt bra filmer och det finns väldigt dåliga filmer och så finns hela skalan där emellan. Den här s.k. filmen går dock inte att få in på skalan. Den är obeskrivlig, den existerar på en annan planet, i ett annat universum. Trots att den egentligen är obeskrivbar känner jag att det ingår i min plikt som medmänniska att göra ett försök: Detta är nämligen den absolut SÄMSTA film jag någonsin sett! För den som tror att jag överdriver kan jag nämna att jag faktiskt har sett Reine & Mimmi i fjällen och det smärtar att jag tyvärr tvingas ranka den högre än detta haveri.

Skådespelarna spelar över å det grövsta och inte ens en telefonröst låter normalt. Allt känns lika uppskruvat och improviserat som en roliga timmen i klass fem som spårat ur. Det bjuds massor av hysteriska gräl och lite pruttar och annat skoj... Handlingen pendlar mellan usel och obegriplig. Intrigen går inte ihop. Vad huvudrollsinnehavarna håller på med kan man förvisso i princip begripa, men trots att jag spelat upp inledningsscenen ett flertal gånger kan jag fortfarande inte begripa vad tidningen har för motiv för att skicka ut spionen? Förklara gärna!

Det hela är inspelat med en videokamera och kvalitén är ljud och bild är så obeskrivligt usel att man måste se eländet med egna ögon för att kunna begripa att någonting kan se så dåligt ut. För att ha något utbyte av misären kan man roa sig med att räkna antalet mikrofondippar, det rör sig om mer än tio!

Detta är alltså riktig lågbudget och här kommer haken: Budgeten var tydligen på 6,5 milj. (varav 3 milj. bestod av stöd från SFI...). Även om det är en förhållandevis liten budget undrar man var pengarna försvann? Att dom inte försvann i den tekniska delen av produktionen är en sak som är säker i alla fall! Det faktum att DVD utgåvan saknar extramaterial gör ju inget för att lindra ens konspirationstankar om att dom söp upp pengarna och sedan spelade in skiten över en helg på någons landställe.

Denna sk. film är på sätt och vis intressant eftersom den utgör det slutgiltiga beviset för hur dåligt någonting kan bli. Glöm aldrig denna überkalkon nästa gång Kjell Sundvall söker stöd för ett projekt.”

:-=


När jag skriver detta noterar jag att det är inlägg nummer 666 på den här bloggen. Nu är jag ju inte särskilt vidskepligt lagd. Men ändå, är det inte en jävligt märklig "slump"?

Animal Kingdom

Australiensiska Animal kingdom (2010) är en helt fantastisk historia! Som handlar om en familj som är mer eller mindre kriminell. Med betoning på mer. Det är dock så långt från Gudfadern man kan komma då det handlar om kriminalitet på en mycket låg nivå.

Det som gör filmen så fantastisk är att den är så befriad från klyschor som bara möjligt. Handlingen är ryckig och karaktärerna är så otypiska att jag förutsatte att det handlade om verkliga personer och händelser. Kriminella i verkligheten beter sig nämligen inte som kriminella på film. Därför blev jag rejält imponerad när jag fick reda på att det faktiskt handlar om fiktion! Som bonusmaterial ingår nämligen en dryg timmeslång dokumentär som berättar detta faktum. Samt att det handlar om en debutregissör som jobbat på filmen i åtta år…

Men det är inte bara storyn som är poängen utan även skådespeleriet som är helt fantastiskt bidrar till en mäktig upplevelse. Kan inte nog rekommendera Animal kingdom!

:-D

Djupet

Har jag vid något tillfälle nämnt att jag är ett stort fan av amerikansk 70-talsfilm? Det är jag. Även om The Deep (1977) inte är någon fantastiskt bra film så har den ändå det där speciella. Handlingen börjar direkt, det förklaras inte i onödan. Scener får ta den tid de tar. Ska man sammanfatta The Deep kan man väl säga att det är en film om vrakplundring. Med spänning, äventyr, ett mysterium samt långa undervattenscener. Faktiskt kanske lite för långa ibland. Men bara nästan.

Skådespelarinsatserna är något platta och det blir lite fånigt ibland. Men som sagt det rör sig inte om något mästerverk.

Omslaget är ju riktigt läckert. Genialt i sin enkelhet. Samt att det för tankarna till Jacqueline Bisset som i inledningsscenen verkar ha blandat ihop dykning med en wet t-shirt contest... Extramaterialet består av en dokumentär från 70-talet samt bortklippta scener.

:-I

Down to the Bone

Varför står en film från 2004 bland nyheterna? Jag antar att man släppt den nu i kölvattnet av de framgångar som Winter’s bone hade? Och jag försöker inte vara lustig nu utan det är faktiskt samma person som regisserat båda.

Även här handlar det om missbruksproblematik. Men där Winter’s bone verkligen kändes som en film känns Down to the bone snarare som en dokumentär. Visst är det förstås väldigt tragiskt och angeläget men jag kommer inte riktigt in i filmen. Kanske beror det på att det bitvis känns som ett avsnitt av Uppdrag granskning? Jag vet inte?

Filmen är digtalt filmad och ser sådär platt ut på DVD. Extramaterial ingår ej.

:-I

Paul

Det går utför för Edgar Wright och Simon Pegg. Shaun of the dead var ju hur bra som helst. Hot fuzz var lite mer tveksam och Paul (2011) är verkligen inget vidare.

Vissa grejer är småkul och visst är det roligt med alla referenser till diverse sci-fi-filmer. Men totalt sett är det på tok för tramsigt och fyllt med poänglös action. Det är helt enkelt inte roligt.

Det ingår lite ointressant extramaterial.

:-(

Enter the Void

Om jag förstått saken rätt är Enter the void (2009) Gaspar Noés nästa långfilm efter Irréversible (2002). Vilket är en film som gjorde ett mycket starkt intryck på mig så när han kommer med en ny som verkade ha vissa beröringspunkter blev jag väldigt nyfiken.

Man kan väl säga att det i princip börjar med att en pundare som för tillfället bor i Tokyo dör. Men hans själ hänger ändå kvar på något vis. Den vägrar lämna hans syster som han har väldigt starka band till. Själavandring, återgivningar av drogrus och delvis en icke-linjär klippning gör att Enter the void inte kan anses vara en film för verklighetens folk... Faktum är att den är på gränsen även för mig. Den känns lite som en experimentell version av Irréversible vilket kanske säger en del? Den är väldigt lång och många psykedeliska passager känns lite väl mycket. Samtidigt handlar det om en film som försöker fånga en viss stämning och det kanske gör sig bäst i det formatet? Hur som helst är det inte en film man har på i bakgrunden och slökollar lite på...

Jag nämnde att den påminner om Irréversible och det innebär sex, våld och en väldigt speciell atmosfär. Det är det sista som till slut vinner över mig. Jag vet ingen som lyckas skapa en så pass obehaglig och fullständigt realistisk känsla som Noé.

Det som är lite trist är att fotot är ganska tråkigt. Det är digitalt filmat med de fördelar och nackdelar som det medför. Vissa psykedeliska scener ser dock riktigt vassa ut. Älskar omslaget!

:-)