Den tunna röda linjen

1998 var ett intressant år. Det släpptes tre amerikanska filmer om andra världskriget som stilmässigt inte kunde vara mer olika. When trumpets fade är en dyster historia och påminner mer om hur amerikanska vietnamfilmer brukar se ut. Saving private Ryan ritade om kartan över hur krig skildras på film. Och Thin red line är olikt allt annat. Förutom Terrence Malicks övriga filmer då. Filmen är poesi, som en dröm. Långsam och oerhört vacker. Det här är Film! Samtidigt är det inte bara ögon- och örongodis utan den ställer verkligen frågor om varandet och om döden. En poetisk filosofisk krigsfilm! Kanske inte det mest lättsmälta ämnet men jag är helt tagen.

Det blir inte sämre av att bildkvaliteten på denna blu-ray är helt suverän! Thin red line är en så vacker film att den förtjänar att se så bra ut som bara möjligt. Och det gör den! Det medföljer även ett kommentarspår, dokumentärer och bortklippta scener. (Varav Mickey Rourke i en spelar en prickskytt. Rourkes karaktär kom dock inte med i den slutliga klippningen.)

Egentligen har jag bara en invändning mot den här utgåvan, den nordiska. Varför, varför, varför har man ett så fult omslag när den amerikanska har ett så snyggt? Jag antar att det har att göra med att det är Criterion som ger ut den i USA och dom brukar designa egna omslag. Hur som helst är det så surt. För när en film är perfekt vill man att alla aspekter ska vara det. Bifogar bild på det amerikanska omslaget nedan.

:-D