Det har hänt att jag delat Oscarsjuryns åsikt om vilken som är årets bästa film. Men det är inte särskilt sannolikt att jag kommer att göra det så det känns mest tjatigt att gnälla över att årets vinnare minsann inte är årets bästa film. Å andra sidan jag måste få gnälla ändå. För år 2010 kom såna fantastiska filmer som Inception och The social network... The King's speech framstår som rent löjlig i jämförelse. Och är man på det humöret kan man även droppa titlar som Black swan, Winter’s bone och Kick-Ass.
Nåväl. Det hjälper ju inte.
Tonläget i The King's speech är uppskruvat och försöker vara lite komiskt mellan varven. Men det är inte roligt. Och jag förstår varför filmen gick hem för det är sånt här som Oscarsjuryn tenderar att falla för. Samspelet mellan Colin Firth och Geoffrey Rush är precis sådär härligt överdrivet överspelat. Med så mycket känslor! Och såklart ett möte mellan olika samhällsklasser. Så tänkvärt och inspirerande!
Riktigt vidrigt och efter halva filmen satt jag och funderade på vad som pågick? Men sen vänder filmen och skildringen av upptakten inför utbrottet av det andra världskriget var riktigt intressant! Och The King's speech är bra när den tillåts vara allvarlig. Möjligen har jag tagit i lite väl med kritiken men det beror på att jag blir så irriterad på att sånt här ska löna sig i Oscarssammanhang. Lyckas man bortse från det finns ett väldigt spännande levnadsöde att beskåda. Varken mer, varken mindre.
:-I
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar