Only the Brave

Det finns många frågor som behöver belysas från ett nytt håll. Föreställningar som behöver problematiseras, nya aspekter som behöver lyftas fram. Inom krigsfilmen har det utvecklats till en undergenre vars syfte är att lyfta såna här frågor men tyvärr blir resultatet sällan bra. Som den förvirrade Miraklet vid St. Anna som skulle slå kol på myten att svarta inte stred för USA i andra världskriget.

Och nu, eller rättare sagt 2006, var det dags för nästa folkgrupp att visa att även dom minsann drog sitt strå till stacken: I Only the brave får man följa ett förband med japanska invandrare som stred för USA i Italien och Frankrike. Egentligen är bakgrunden väldigt intressant. Att USA efter att Japans anfall upprättade koncentrationsläger där man låste in etniska japaner trots att det handlade människor som faktiskt var amerikanska medborgare är häpnadsväckande. En fråga som borde belysas, diskuteras och analyseras. Flera av dessa människor anmälde sig frivilligt för att bevisa att dom minsann inte förtjänade denna behandling. Dom organiserades i ett speciellt förband som skickades till Europa. Som sagt, fascinerande saker.

Filmen lyckas dock aldrig vara ett dugg fascinerande. Och den misslyckas med att väcka de frågor som jag antar att man är ute efter? Fokus verkar mest ligga på att de här människorna förtjänade respekt eftersom dom slogs så hårt. Det blir så märkligt. Borde inte utgångspunkten snarare vara att ifrågasätta varför det krävs att man offrar sig på Europas slagfält för att nationen ska inse att ens föräldrar kanske inte förtjänar att låsas in på grund av sitt ursprung? Sen blir det blir det vanliga problemet med amerikansk andravärldskrigsfilm post Ryan. Det ensidiga talen om nödvändiga offer. Tal alltså, inte ens resonemang. Och även om Ryan har sina sidor så gillar jag ju den. Att den hade ett enormt inflytande på hur eldstrid skildras på film är bra. Mindre bra är det lika stora inflytandet det haft på hur en andravärldskrigsfilm måste se ut och vara. Måste varje film börja med en gubbe som sitter och minns varpå man klipper till en stridsscen? Only the brave verkar tro det.

Filmen är dock inte usel, den är bara idéfattig. Synd. Det borde kunna gå att göra mer av ämnet.

Omslaget dock... Herregud vilken usel idé. I förgrunden en av de få i förbandet som faktiskt inte var etnisk japan, snacka om att missa målet. Och varför måste Mr. Miyagi få en plats på högerkanten? Och det här med flygplanen... Varför måste varje krigsfilm med lite lägre budget och som därför inte innehåller några flygplan ha just flygplan på omslaget? Slår aldrig fel.

:-(