The Trench - Bunker 2

När jag ser om en utgåva av en film jag redan skrivit om brukar jag inte skriva om den igen. Jag gör ett undantag för The Trench (1999) eftersom jag sett om den med anledning av första världskrigstemat vilket jag vill ha dokumenterat.

Vidhåller det jag sa förra gången. Det är en lågmäld, välspelad och bra film. Däremot vet jag inte riktigt vad jag menade med att bildkvaliteten skulle vara ”usel”? Den kanske inte är så imponerande men att kalla den usel var att ta i.

:-)

Mad Men - säsong 2

Då är även säsong 2 av Mad men avklarad. Men till skillnad från säsong 1 såg vi denna på Blu-ray. Vilket är väldigt trevligt då det handlar om en serie där det visuella intar en så stor plats. Historien tuffar på och när det 13:e, sista, avsnittet var över infann sig inte någon mättnad utan snarare en nyfikenhet på nästa säsong.

:-)

Revenge "trilogy"

För en handfull år sedan verkade alla prata om det koreanska filmundret. Jag hörde pratet men såg inte filmerna. Tänkte länge att det varit dags att ta tag i denna brist och införskaffade nyligen Oldboy och Lady Vengeance på rea. Det var först när jag hade sett Oldboy som jag insåg att dom två filmerna jag köpt är del två och tre i den s.k. Revenge-trilogin där Sympathy for mister Vengeance från 2002 är den första. Men den finns inte på Blu-ray och dessutom var det redan förstört eftersom jag insåg missen för sent. Hur som helst, dålig research av mig och det är inte såhär som jag normalt jobbar.


Oldboy

Oldboy (2003) är ett namn man hör om och om igen. Oftast förenat med superlativ. Höga förväntningar med andra ord och Oldboy ÄR en bra film! Våldsam, estetisk, unik, rafflande. Och med ett infernaliskt slut som kunde vara snott från en grekisk ödestragedi.

Handlingen vill man inte kommentera för mycket för de som ännu inte har sett filmen, men intrigen är som följer: Dae-su Oh har av okänd anledning blivit inlåst i ett rum i 15 år. Plötsligt släpps han fri, jakten på sanningen börjar och det hela tar ett gäng oväntade vändningar.

:-)


Lady Vengeance

Lady Vengeance (2005) påminner trots att det på pappret verkat så faktiskt inte så mycket om sin föregångare Oldboy. Det börjar med att en kvinna, Geum-ja Lee, blir utsläppt ur ett fängelse som hon varit inlåst i sen hon var tonåring. Nu är det dags att utkräva hämnd och hon har tiden samt en mycket raffinerad plan på sin sida.

Till en början satt jag och kliade mig i huvudet. Berättandet kändes ryckigt och svårgreppbart. Men ge filmen lite tid för den utvecklas till något helt enastående! Det är experimentellt, lite galet, otroligt gripande, väldigt vackert, väldigt sorgligt och samtidigt ställs många bra frågor. Framförallt kring hämnd men även om sånt som adoption som verkar vara något av en het potatis i Sydkorea... Problemet med att skriva om Lady Vengeance är att det är en sån där film som inte låter sig beskrivas utan som måste ses. Känner att jag staplar klyschor nu men vad ska jag göra?

:-D

Däremot hatar, hatar, hatar jag omslaget! (Dessutom är bilden fel, texten om 2-disc är inte med på omslaget.) Bara för att det handlar om en kvinna på hämndturné kände man sig tvungna att kopiera Kill Bill? Jag älskar Kill Bill men dom filmerna har ingenting med Lady Vengeance att göra. Det som är extra irriterande är att det finns så mycket snygg konst framtagen till Lady Vengeance. Bifogar två läckra posters för att visa hur omslaget kunde sett ut:

Pianisten

Fortsätter att köra catch up på 00-talet. Just titeln ”Pianisten” har ständigt rört till det eftersom det finns två filmer som har den svenska titeln, en från 2001 och en från 2002. Alltså, dessa filmer har följande titlar i diverse olika länder:

(2001)
La pianiste
The Piano teacher
Pianisten

(2002)
The Pianist
Pianisten

Den från 2001 är av Michael Haneke och handlar om en pianolärarinna spelad av Isabelle Huppert som har en sjuk relation till sin mamma och till sex. Den från 2002 är av Roman Polanski, har Adrien Brody i huvudrollen och utspelas i Warszawas ghetto.

Så var det utrett. Men den film jag nu sett är den förstnämnda. Och vad ska man säga? Snacka om soppa... Huppert är helt makalöst bra som den störda, nej förresten, jag vill inte använda mig av det ordet, det vore att göra det lite lätt för sig. Men man kan väl säga att hon har en väldigt skev bild av sex och ett ganska destruktivt förhållande till sin överkontrollerande mamma, som hon för övrigt delar säng med... Nej usch, men filmen baseras på en roman av Elfriede Jelinek så man vet vad man får. Men att bara lyfta fram snusk är att ge en skev bild eftersom filmen fantastiskt är helt fantastisk regisserad. Haneke lyckas ge historien en otrolig nerv och först när det hela väl är över kan man pusta ut. Samtidigt som vissa bilder nog sitter kvar länge...

Synd att det inte medföljer något extramaterial, antar att det finns mycket att berätta om när det gäller inspelningen.

:-D

Dog Day Afternoon

När såg jag Dog day afternoon (En satans eftermiddag) (1975) senast? Måste varit nästan 20 år sen. När klassisk amerikansk 70-talsthriller släpps på Blu-ray är det i vilket fall ett utmärkt tillfälle att återse bra film.

Historien om hur en värdelös bankrånare spelad av Al Pacino lyckas ställa till det ordentligt är genialt berättad. Rånet går snett från början och det hela utvecklas till en neråtgående spiral när polis, media och allmänheten blandar sig i dramat. Det är totalt kaos och om jag förstår saken rätt var detta det första gisslandramat av sin typ som New York polisen konfronterades med. Det kan i såna fall förklara ett och annat. Och jo, det som skildras har dessutom hänt på riktigt. Det som gör att man fullständigt absorberas av historien är att dom lyckats så väl med att få det att kännas som att man ser något som verkligen har hänt. Den där totala klantigheten som jag nämnde ger det hela en mänsklig touch. Plus att hela filmen i princip utspelas i banken till att man känner att man är just DÄR.

Bonusmaterial utgörs av ett kommentarspår med regissören Sidney Lumet samt några dokumentärer som totalt uppgår till en knapp timme. Man får t.ex. lära sig att Al Pacino som just kom från sin fenomenala insats i Gudfadern II tog en rejäl risk i att spela en homosexuell (?) man som rånar en bank för att kunna bekosta sin älskares könsbyte (?). Det hela gör mig något förvirrad men som sagt, based on a true story... Får en även att fundera på hur det är möjligt att Brokeback mountain 30 år senare lyckas vara så kontroversiell?

Tjatar då och då om amerikansk 70-talsthriller men den enda anledningen till det är helt enkelt att dom är så bra! Det enda negativa med denna Blu-ray är att det rör sig om (regionsfri) import.

:-D

Trenches - Battleground WWI - steelbok ed.

Ytterligare en dokumentärserie om första världskriget avverkad. Tyvärr är innehållet i Trenches – Battleground WWI (2006) inte lika spektakulärt som förpackningen i plåt. På fyra skivor får man en traditionell sammanfattning som fungerar men som är lite väl konventionell.

Den sista bonusskivan innehåller några korta dokumentärer som verkar vara gjorda för amerikansk TV och är väl populistiska i sin framtoning.

:-I

På västfronten intet nytt

Rullar vidare med första världskriget. På västfronten intet nytt, den världsberömda antikrigsromanen av Erich Maria Remarque har filmats 1930 och 1979 och tydligen kommer ännu en version i år. Jag har inte läst boken men väl sett de båda filmerna. Två filmer där man får följa tyska soldater som pratar engelska...


På västfronten intet nytt (1930)

Vad ska man säga? Har varit inne på det förr men jag har svårt för att se för gammal film. De enorma förändringar inom skådespeleri och teknik som skett lägger sig som ett filter över min bedömningsförmåga. När jag ser På västfronten intet nytt sitter jag mer och funderar över såna saker som att det i alla fall är talfilm eller att man i vissa scener använder en icke stationär kamera och undrar hur vanligt det var på den tiden?

Men visst är det fascinerande att filmen är inspelad så nära inpå det verkliga kriget. De svartvita bilderna känns av den anledningen något sånär äkta. Men jag har som sagt svårt att bedöma filmen rättvist.

:-I


På västfronten intet nytt (1979)

Rent storymässigt känner man igen mycket från versionen från 1930 i den från 1979. Det handlar om en tv-film så ibland ser det lite billigt ut. Men detta är ingen större fara. Tvärtom är det en välgjord och tänkvärd film! Nu brukar det ligga i sakens natur att första världskrigsfilmer ska vara extremt antikrig men det här är nog än av de mer utpräglade. Intet nytt men väl tänkvärt!

Bildkvaliteten på denna Blu-ray är faktiskt riktigt bra! Men jag undrar över formatet? Den är i widescreen men min DVD-version av filmen är i 4:3. Och eftersom det är en tv-film verkar originalet vara i just 4:3 vilket i såna fall innebär att bilden på denna Blu-ray är beskuren... Känns sådär även om det ser bra ut med widescreen. Men även längden på filmen förbryllar. Det finns lite olika långa versioner men enligt omslaget är den 2 timmar och 3 minuter lång (vilket även står på omslaget av DVD-versionen). Men den på Blu-ray visade sig i själva verket vara 2 timmar och 30 minuter medan den på DVD är 2 timmar och 2 minuter... Extramaterial saknas.

:-)

Paths of Glory

Har varit mycket annat på sista tiden så jag ligger lite efter, både vad gäller bloggande och filmtittande.

Är nu på upploppet vad gäller första världskriget och har spanat in en importutgåva Stanley Kubricks Paths of glory (1957). Känns som att många har missat den trots att vi pratar om Kubrick, vilket är lite synd då det handlar om en bra film. Kirk Douglass spelar fransk överste som får ett självmordsuppdrag för sin bataljon på sin hals. Ett uppdrag som mest verkar vara spel för gallerierna på den högre befälsnivån. Även om filmen till stora delar utspelas i skyttegravarna känns det ändå kul att se en skildring av första världskriget som inte bara visar smuts och död utan som visar upp verkligheten från det andra hållet, ovanifrån. Från generalernas cyniska perspektiv. Filmen känns ibland lite väl daterad när det gäller skådespeleriet men det drar inte ner nämnvärt på dess sevärdhet.

Bildformatet är i 4:3 men den svartvita bilden håller förvånansvärt hög bildkvalitet. Tyvärr saknas extramaterial.

:-)

The Damned United / Looking for Eric

Helt plötsligt står två fotbollsrelaterade filmer i hyrhyllan. Dags för dubbelrecension!


The Damned United

The Damned United (2009) är den (verkliga) historien om fotbollstränaren Brian Clough som på 70-talet var besatt av Leeds united, först med att slå dom, sen genom att ta över och förändra laget. Det hela är en intressant historia. Jag visste inte mycket om honom innan jag såg filmen och det är en underdrift att påstå att han har en färgstark personlighet.

Dock vet jag inte om denna historia nödvändigtvis gör sig så himla bra som spelfilm? Resultatet är inte helt lyckat. Skådespeleriet är lite överdrivet men det kan möjligen vara ett stilgrepp. Men det får mig att mest sitta och sukta efter en dokumentär om den riktige Clough, som antagligen skulle vara mer intressant. Dock är filmen väldigt välspelad (om än som sagt lite överdrivet) och det duggar läckra miljöer. Fotbollspublik på film kan ofta se väldigt fejk ut men när man ser The Damned United blir man verkligen sugen på att gå på match!

Tydligen ingår mycket extramaterial av alla sorter men jag har inte tagit mig igenom detta.

:-I


Looking for Eric

Storyn i Looking for Eric är lite... speciell. Brevbäraren Eric är ett stort fan av Manchester united och Eric Cantona. Han är lite lätt deprimerad men när han röker på dyker Eric Cantona plötsligt upp, i hans sinne. Vilket händer återkommande. Dom pratar om livet, om gamla förhållanden, om hur man ska gå vidare. Det roliga är att det är just Eric Cantona som spelar något av en parodi på sig själv. En annan rolig sak är att filmen är så totalt oförutsägbar. Det är relationsproblematik, det är kriminaldrama, det är ett helt urflippat slut och det är framförallt rätt kul! Även om det stundtals är en smula segt.

Extramaterialet består endast av bortklippta scener.

:-)

Watchmen-böcker

Watchmen vägrar släppa greppet om mig. Har nyligen plöjt inte mindre än tre böcker om den. Såna ”officiella” böcker kan ofta bestå endast av snabbt ihoprafsat hyllande så det var en chansning. Men tack och lov visade det sig faktiskt vara tre högst läsvärda alster!


Watchmen – The Film Companion

En bok som pedagogiskt presenterar de olika karaktärerna, miljöerna etc. Kryddad med läckra foton. En perfekt sammanställning!

:-)


Watchmen – The Art of the Film

Här har vi pärlan! En bok som går igenom filmens design, både sånt som konceptskisser och närbilder av rekvisita. Man riktigt frossar i den fantastiska produktionsdesign som genomsyrar Watchmen!

:-D


Watchmen – Portraits

Det här är definitionen av onödig lyx! Totalt överflödig men samtidigt totalt lustfyllt. Vad det är? En enorm fotobok med svartvita fotografier på skådespelare, statister, filmteamet osv. Oerhört läcker!

:-)