Bronson

Bronson (2008) har stirrat på mig från hyrhyllan ett tag nu men sakta rört sig från nyheterna. Kände mig inte särskilt sugen och tänkte att det här kommer bli en sån film som jag aldrig ser. Sen läste jag något positivt och det slutade med att jag hyrde den trots allt.

Vilket jag är glad för! Gamle Pusher-regissören Nicolas Winding Refns fängelsefilm är nämligen något väldigt, väldigt speciellt som gjorde ett stort intryck på mig! Jag såg den faktiskt två gånger och jag menar hur ofta gör man det? Det var mest på den gamla VHS-tiden när man inte ägde filmer och kunde hyra i endast ett dygn och var tvungen att maximera.

Nämnde Pusher men det vore olyckligt att blanda ihop Bronson med den då de rent stilmässigt inte kunde vara längre ifrån varandra. Där den första är skakig handkamera är den senare snarare ett bildfyrverkeri. Tänk en blandning av A clockwork orange, Sånger från andra våningen, Amélie från Montmartre, Gökboet och kanske en gnutta Fight club? Nej, det går inte att föreställa sig, det måste ses för att förstås.

Måste pusha lite för Tom Hardy som är fullständigt fenomenal i huvudrollen som Charlie Bronson, Englands farligaste man. Som alltså är en verklig person som sitter i fängelse och lär fortsätta att göra det då hans våldsamma beteende ständigt leder till att straffet förlängs. Samt även pusha för musiken som verkligen hjälper till att skapa en unik stämning.

Bildkvaliteten är riktigt bra. Den är lite grynig men ändå skarp och med fina färger. DTS-spåret är även det riktigt bra och musiken bereds stort utrymme. Det medföljer även ett par dokumentärer samt ett kommentarspår. Ett spår jag får ta mig tid att lyssna på när jag väl köper filmen.

Gillar man film ska man ge Bronson en chans. Den är inte alls någon mörk och våldsam fängelsefilm utan... Eller, jo det är den också. Men den är så mycket mer!

:-D