Oj! Vad man ska man säga om det här? Med Synecdoche, New York (2008) regidebuterar Charlie Kaufman som vi ju annars mest känner som manusförfattare och som bland annat ligger bakom den skönt skruvade I huvudet på John Malkovich och den fullständigt fantastiska Eternal sunshine of the spotless mind. Så att det skulle handla om en udda film framstod som självklart.
Synecdoche, New York är en metafilm och saker och ting pågår på olika nivåer så det är svårt att försöka beskriva vad som händer. Men kort: Huvudrollen Caden Cotard är en teaterregissör som spelas mästerligt av Philip Seymour Hoffman. Han är besatt av döden och sitt egna fysiska förfall samtidigt som hans fru är inne på att umgås med friska glada människor och därför distanserar sig från honom. Tänker inte avslöja men saker och ting blir bara värre och värre och slutar med att Cotard försöker sätta upp en teaterpjäsen om Allt. I en flyghangar bygger han en egen stad och för att det ska bli komplett anlitar han någon som ska spela sig själv. Allt blir en röra när de som spelar vissa personer börjar interagera med dem de spelar och det hela blir som sagt en riktig metahistoria. Kaufman leker med begrepp och ifrågasätter det här med vilka roller vi spelar, i vilken mån våra liv kan betraktas som en pjäs och så vidare. Och döden är konstant närvarande. Tror han hade det riktigt kul när han skrev manus!
Bilden är rätt mörk och urvattnad men det är inget fel på bildkvaliteten. Intervjuer med Hoffman och Kaufman ingår som extramaterial. Plus några animerade filmer (som används i den riktiga filmen i bakgrunden).
Det är kul med filmer som gör en förvirrad, som får en att tänka. Utöver det är Synecdoche, New York dessutom en bra film i sig!
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar