The Princess Bride

Vad är nu detta? Ja, alltså... Princess bride är en sån där film som man haft en vag uppfattning om vad det är. Det enda jag visste var väl att det var fantasy och att min gamla wrestling-idol André the Giant spelar... en jätte. Jag vill ju ändå se alla fantasyfilmer så jag tänkte att det kunde vara en bra idé att hyra nu när det kommit i en ny version.

Framsidan säger egentligen allt, det här är en barnfilm. Inte för små barn men för säg 8-10 åringar. Inledningen när världens mest irriterande person (Fred Savage) är sjuk och hemma från skolan och morfar kommer förbi för att läsa en saga säger väl det mesta. Först tycker han sagan är tråkig men mot slutet kan han inte låta bli att få höra vad som händer (förutom när dom pussas)... Huvuddelen av filmen består av själva sagan. Så vad har jag att säga utöver att jag som vuxen tycker att det är tramsigt och löjligt? Inget, jag orkar inte. Noterar att André the Giant är världens antagligen sämsta skådis och att huvudrollen innehas av Lord Arthur Holmwood från Bram Stoker’s Dracula. Kul med ett oväntat möte mellan två gamla favoriter!

Bildkvaliteten är skiftande och det saknas extramaterial.

Det är kanske lite orättvist med betygsättningen men vad jag bedömer är hur filmen funkar för mig. Dvs. inte alls.

:-=

The Spirit

Dåligt med uppdateringar på sista tiden men jag blev lite mätt på film efter april (som blev en rekordmånad i filmtittande för mig).

Hur som helst. Frank Miller fick vara med på ett hörn när Robert Rodriguez filmade Millers fantastiska serie Sin city. Där fick han tillfälle att komma med synpunkter, ge regi samt bekanta sig med greenscreen-tekniken. Miller tog med sig detta och fick för sig att han lärt sig tillräckligt för att kunna göra en egen film.

Det skulle han inte ha gjort. Att titta på The Spirit är mer än något annat sorgligt. Här har vi en kille som är en av de främsta, kanske DEN allra främsta, inom sitt område, som får för sig att prova något nytt och som faller pladask. Jag har enorm respekt för Miller och jag vill inte se honom göra skit, se honom bli nedskriven och antagligen bli väldigt besviken.

Jag kände inte till serien The Spirit men det är ett ganska ordinärt superhjälteupplägg med en maskerad hjälte (som i det här fallet råkar vara någon slags levande död). Serien är från 40-talet men Miller har gjort det han kan vad gäller film så resultatet blev en stilistisk kopia av Sin city. Svart-vitt, några färginslag, inverterade färger, berättarröst osv. Det är nedslående. Sin city har ett unikt bildspråk och att använda det i en sån här soppa gör allt bara ännu sämre.

Det jag retar mig mest på är ”humorn”. Filmen är fullständigt späckad tokroliga incidenter. Att Sam Jackson tenderar att dyka upp i vad som helst är väl en sak men att se Scarlett Johansson spela buskis är bara plågsamt. Man liksom ser hur dom tänkte när dom skrev på: ”Coolt, han som gjorde Sin city är tillbaka, jag vill vara med!” Så besvikna dom måste ha blivit. Folk springer mest runt och fjantar sig och det är omöjligt att uppbåda allra minsta energi för ”handlingen”. Efter att ha sett den vet jag faktiskt inte vad som egentligen hände i filmen? Det enda som förlåter är några få coola idéer som Miller lyckats få in.

Däremot är bildkvaliteten fullständigt sylvass! Bland de bästa jag sett! Och extramaterialet är riktigt intressant. Tre dokumentärer, en om han bakom The Spirit, en om Frank Miller och slutligen en om filmen. Den sista var kanske lite tveksam men dom två första var mycket informativa!

Skomakare, bliv vid din läst gäller inte för alla människor men för Frank Miller är det påtagligt sant. Måtte han sluta plåga oss och sig själv med att göra fler försök inom filmen.

:-=

Flags of Our Fathers

Ibland är man sugen på att bara slökolla på nåt man redan sett förut, nåt man inte behöver analysera. Jag hade en sådan kväll och spanade in mina Blu-ray efter något lämpligt.

Flags of our fathers var ett perfekt val! Jag har sett den på DVD, införskaffat den i Blu-ray men aldrig sett hela filmen i det formatet.

Precis som med Letters from Iwo Jima är bildkvaliteten sinnessjukt bra! (färgerna är dock inte lika bleka som i den). Vad gäller filmen tycker jag den växer vid en omtittning. Letters from Iwo Jima är fortfarande den bättre av de två men Flags of our fathers är faktiskt en riktigt bra film! Extramaterialet är detsamma som på DVD.

:-)

Noble Spirits

Den här har jag haft ögonen på i jag vet inte hur många år. Har avvaktat en prissänkning som kom först nu. Antar att det finns ett samband mellan sänkningen och det faktum att förpackningen bytts från en snofsig mörkröd variant med snirkliga guldbokstäver till denna ”fräscha” variant?

Hur som helst har det pratats om hur informativ Noble spirits är, om hur personalen på systemet använder sig av den i sin utbildning. Hur det ligger till med den saken vet jag inte men efter att ha sett filmerna känner jag mig inte så imponerad. Vad man bjuds på är en väldigt grundläggande presentation av tillverkningsmetoderna av cognac, rom och whisky. Varken mer, varken mindre. Har man dålig koll är det säkert en väldigt tydlig och förhoppningsvis intressant presentation. Men känner man till grunderna lär man sig inte så mycket.

Filmerna är kortare än en halvtimme styck så varför dom ligger på tre separata DVD-skivor är fullständigt obegripligt? Bildkvaliteten är dessutom fruktansvärd. Källan måste ha haft en väldigt låg upplösning för när man blåser upp filmen på en tv är konturerna taggiga av stora pixlar. Det ingår lite extramaterial som mest handlar om hur man arrangerar en provning.

Noble spirits är en välgjord och pedagogisk film för den som vill lära sig grunderna i cognac, rom och whisky. Och är man nyfiken på just det fyller den säkert sin funktion.

:-I

H:r Landshövding

Den här filmen om Uppsalas landshövding Anders Björck har blivit höjd till skyarna och jag missade den när den nyligen gick på SVT så det blev till att hyra på DVD.

SÅ fantastisk kanske den inte är men det är ändå en väldigt underhållande film. En svartvit kamera följer honom på arbetet och eftersom han alltid varit något av en pajas (en säkert på många vis väldigt duglig pajas) blir det ganska underhållande. Det har talats en hel del om monotonin och det långsamma tempot och det stämmer: Emellanåt händer väldigt lite. Vilket är en perfekt illustration av tillvaron inom svensk byråkrati.

Bilden är som sagt i svartvitt och extremt grynig. Och ljudet är emellanåt så dåligt att man måste ha på textning för att höra vad som sägs. Extramaterialet hade inget med filmen att göra utan bestod av en kort dokumentär om gatan Stockholm street i New York filmad av Måns Månsson som alltså är mannen bakom H:r Landshövding.

:-)

Flamman & Citronen / Der Baader Meinhof Komplex

Fanns ingen som helst tanke bakom att jag såg dessa två filmer i rad men när jag sen skulle recensera dom insåg jag att det i princip är samma film. I båda fallen får man följa en motståndsrörelse / terroristorganisation inifrån. Det mördas, bombas, misstag begås och det är baserat på verkliga personer och händelser. Den ena (den första) organisationen skildras lite mer hjältemodigt än den andra men det är också den enda skillnaden.


Flamman & Citronen

Min första danska Blu-ray! Man kan undra varför jag har köpt den här och svaret är att jag inte har det. Fick den av frugan för några veckor sedan när jag låg hemma i feber och det var ytterst synd om mig. Bakgrunden var att hon när vi var på No1 Video vid något tillfälle tyckte att jag var sur och när blicken föll på Flamman & Citronen i hyllan tyckte hon att titeln stämde in på oss... En sån där intern grej som andra inte har någon behållning av att höra om så...

Flamman och Citronen (Mads Mikkelsen) är kodnamnen på två kämpar inom den danska motståndsrörelsen under andra världskriget. Dom utför en rad attentat mot dom ockuperande tyskarna, framförallt avrättningar. Det som är så bra med historier som baserar sig på verkliga händelser är att istället för en logisk och förutsägbar dramaturgi får man det oväntade och mänskliga: Mordförsöket slutade abrupt med att lönnmördaren inte vågade skjuta. Som exempel. Och även om det är en romantisk bild av motståndsrörelsen som presenteras är den sannerligen inte okomplicerad. På vems uppdrag är det egentligen som dom avrättar folk? Och vilken roll i förtycket har de som de avrättar egentligen? Filmen lyckas vara både spännande och smart. Kul!

En annan sak som är kul är bildkvaliteten som är häpnadsväckande bra! Filmen har ett djupt fokus och objekt i bakgrunden är oerhört detaljerade. Världsklass! Extramaterialet visar hur man med digitala effekter har skruvat tillbaka klockan i Köpenhamns gatubild en dryga 60 år. Synd med det töntiga omslaget där Mads ser ut som Van Helsing i filmen med samma namn samt minivarianten av det billiga hakkorstricket.

Visste inget om denna film och hade inga förhoppningar men Flamman & Citronen visar sig vara en mycket underhållande film!

:-)


Der Baader Meinhof Komplex

Nu blir det helt plötsligt lite mer känsligt. Att puckla på tyskar under andra världskriget verkar aldrig vara kontroversiellt. Men när det gäller extremvänster blir det alltid infekterat, åt båda håll. Tydligen har det varit kontroverser kring denna skildring av Baader-Meinhof-ligan (RAF) i det att vissa tycker att den är förhärligande. På ett vis är det förståeligt eftersom om man tycker väldigt illa om något är det såklart stötande när det framställs som lite mer mänskligt och lite mer glamouröst än man vill acceptera. Samtidigt ligger bristen minst lika mycket hos den enögde betraktaren. Det var precis samma sak med Der Untergang även om jag har betydligt mindre förståelse för kritiken där. Vad folk verkar glömma är att våld alltid är spektakulärt, att RAF hade enormt många sympatisörer, att Baader-Meinhof var en slags rockstjärnor för många. Jag tror det var så dom såg på sig själva och det här är skildringen av detta. Filmen måste betraktas genom ögonen på de som den skildrar. Gör man det tycker jag inte att alls att den förhärligar.

Vi får se en grupp människor förblindade av bilden av sin moraliska överlägsenhet som dras in i en neråtgående spiral av händelser som är gräsliga. Är man det minsta empatisk är det faktiskt svårt att inte känna avsky. Den kritik mot filmen som jag dock kan skriva under på är det moraliskt tveksamma i att skildra mord på människor vars nära och kära fortfarande är i livet. DET är inte helt okomplicerat.

Vad den handlar om? Kolla Wikipedia. Eller varför inte själva filmen, det är den värd!

Bra bild, bra ljud, noll extra.

:-)


Stämmer mina fakta har vi de hittills dyraste danska respektive tyska filmerna någonsin. Båda med väldigt lika teman, båda väldigt bra. Vilken slump!