Har köpt på mig sex stycken finska andra världskrigsfilmer och tyckte att det skulle vara en bra idé att se dessa i kronologisk (inspelnings) ordning helgen den 18-19 april. Tre filmer på lördagen, tre på söndagen. Tillsammans med några entusiaster samt rikligt med Koskenkorva och Lapin kulta (och även lite björnkött). Här följer rapport från dag två, del ett finns här.
Vägen till Rukujärvi
(Rukujärven tie)
Var lite förväntansfull inför den här filmen från 1999 eftersom jag inte trodde mig ha någon aning om vad det var för film. När jag väl började titta insåg jag dock att jag faktiskt har sett den förut.
Man bör inte låta sig luras av den gräsliga framsidan (Ambush???) som låter påskina att det handlar om ett romantiskt drama. Vilket det i och för sig delvis är, men framför allt är det en finsk krigsfilm. Romantiken består av att huvudrollsinnehavaren har ett förhållande med en lotta och dom splittras pga. kriget och går runt och trånar lite. Inga konstigheter där.
Det som skiljer den här filmen från de övriga är bristen på stridsscener. Utöver slutscenen där allt brakar loss i ett fullkomligt inferno av massakrerade ryssar och exploderande bensinbomber handlar filmen om en patrull med uppdraget att upptäcka ryssar. Dessa håller sig dock undan och ägnar sig mest åt att gillra fällor vilket gör att det känns lite som en amerikansk Vietnamfilm. Extra mycket eftersom filmen dessutom skildrar övergrepp begångna av finnarna, både mot militär och civila.
Överhuvudtaget känns Vägen till Rukujärvi som den film som mest liknar en ”normal film”. Kärlekshistorien och den lite mer traditionella strukturen (inte bara strid på strid) samt de tydliga karaktärerna bidrar. Att det dessutom funkar och att det är en bra film är ett plus!
Stridsintensiteten är på en lite lägre nivå så tyvärr dyker det inte på några stridsvagnar...
Äntligen widescreen och 5.1 ljud! Bildkvaliteten är riktigt bra, framförallt närbilderna och ljudet i striderna blir helt klart maffigt när subben och de extra högtalarna får jobba. Extramaterialet består av några uppläsningar från den roman som filmen tydligen baserar sig på.
Försök att ignorera den gräsliga framsidan för Vägen till Rukujärvi är faktiskt en riktigt bra film!
:-)
Framom främsta linjen
Om Vägen till Rukujärvi är den som mest liknar en traditionell film är Åke Lindmans Framom främsta linjen från 2004 samt dess uppföljare raka motsatsen. På sätt och vis är dessa filmer en krigsfilmsfantasts våta dröm: Man har inte brytt sig om futtiga saker som dramaturgi utan i stället har man valt att rakt upp och ner visa vad som hände och vilka vapen som användes. Helt utan knussel.
Här får vi följa ett svenskspråkigt förband och dess befäl och det hela är baserat på verkliga personer och händelser. Återigen är det mycket skyttegravsstrid men det är inte lika elände eller riktigt lika kargt som i de första filmerna. Allt hålls hyfsat realistiskt och bensinbomberna är äntligen väck.
Ett problem är dock talet. Den är bara textad när det talas finska och vi var alla eniga om att det var väldigt svårt att hänga med i den finlandssvenska dialogen. Det blir inte bättre av att det ofta talas samtidigt som musik spelas eller andra bakgrundljud stör.
Vad gäller stridsvagnar dyker bland annat en Stug. III upp men det är mest som aptitretare inför uppföljaren.
Givetvis är det widescreen och bildkvaliteten är bra! Ljudet också även om det som sagt är lite problem med ljudmixen. Som extramaterial ingår en making of samt även en intervju (gjord av TV4) med den verklige personen som huvudrollsinnehavaren baserar sig på.
Framom främsta linjen är antagligen den mest nedtonade och mest oglamourösa av filmerna. Det är alltså inte negativ kritik.
:-)
Slaget om Finland
(Tali Ihantala 1944)
Filmen har jag egentligen redan skrivit om här. Storyn tar vid där Framom främsta linjen slutar. Dock följer man inte längre ett svenskspråkigt förband (tack och lov).
Jag säger inte att Slaget om Finland är den bästa av filmerna men det som gör den till min personliga favorit är stridsvagnarna. Här får man nämligen bland annat följa en besättning i en Stug. III (tysk stormkanonvagn som användes av finnarna). Strålande och ovanligt!
Annars är stilen samma som den förra filmen. Alltså antagligen rätt tråkigt om man inte råkar vara inbiten...
Förutom nämnda Stug. III finns T-34:or av olika slag, KV-1 och någon av ryssarnas SU-vagnar!
Av någon anledning är bildkvaliteten sämre än på Framom främsta linjen. Många scener är tyvärr väldigt gryniga. Ljudet är det dock inget fel på. Som extramaterial ingår en making of samt intervjuer med veteraner.
Slaget om Finland är nog min favorit bland finska krigsfilmer, men det är kanske inte den bästa?
:-)
Dag två innebar inte alls samma pärs som dag ett. Filmerna låg nämligen på ca: två timmar per styck istället för tre, vilket är större skillnad än man kanske tror.
Hur ska man då sammanfatta det här? Till att börja med är jag nöjd över att jag genomförde det hela. Sex finska andra världskrigsfilmer på två dagar är en rätt bra idé, i alla fall om man frågar mig... Upplägget var nog det bästa möjliga trots allt. Nog för att dag ett blev för tung men å andra sidan står jag fast vid att man vill se dom i (inspelningsmässig) kronologisk ordning. Nu är väl frågan mest om det finns fler filmer i genren, om jag missat någon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar