Bram Stoker's Dracula - collectors ed.

Nej, jag har inte köpt en Blu-ray spelare. Det var helt enkelt så att min vän MW köpte Bram Stoker’s Dracula på detta format när den nyligen släpptes och lånade generöst ut en av sina två (tre?) (?!) PS3:or till mig! Men det är kanske inte är helt lysande att det blev just Dracula, en av mina topp-fem filmer någonsin, som blev den första Blu-ray filmen jag recenserar? Därför inleder jag med att nämna något om tekniken så kan jag hålla mig till historiken och filmen i sig sen. Förutom Dracula har jag småkollat lite på några andra filmer och det är med lite dubbla känslor som jag betraktar HD formaten. Första känslan är att det ser sinnessjukt bra ut, för det gör det verkligen! Detaljrikedomen på inzoomningar och hur man kan urskilja objekt i bakgrunden är helt fantastiskt! Å andra sidan undrar jag om lyftet verkligen är tillräckligt stort för att något av de nya formaten ska få den stora massan att ta steget över från DVD? Jag själv avvaktar. Men hur som helst är det väldigt roligt att titta på filmer i HD!

Så Dracula. Vart ska jag börja? Antagligen lika bra att börja från början dvs. någon gång i mitten av 90-talet. Hade sett trailern på bio men gick inte på filmen. Brydde mig heller inte om att hyra den på VHS, den lockade mig inte. Det hela vände när jag fick tillbaka en kassett från en klasskompis på gymnasiet som spelat in något på TV1000 åt mig. Minns inte vad det var (nej, inget snusk…) men det lär ha varit antingen en film eller någon wrestling-gala (ja, jag tittade på wrestling när jag gick på gymnasiet…). Hur som helst var det här på stenåldern så när man hade kollat klart på filmen var något man sysselsatte sig med var att kolla på vad som kom efter... För övrigt var det bästa när man lånat någon annans kassett med något som den spelat in där man kunde se snuttar av gamla inspelningar mot slutet av kassetten. Spännande som sjutton! Dracula dök i vilket fall upp efter vad det nu var jag hade fått inspelat till mig. Jag vill minnas att ungefär första halvtimmen var med. Det räckte för att jag skulle bli helt såld! Det atmosfäriska, mystiska fängslade mig och jag var tvungen att se om den där halvtimmen och sedan gå och hyra filmen. Jag var fast!

Jag gillar vampyrer, jag gillar 1800-talet, jag gillar Coppola. Den här versionen av den klassiska storyn var så romantisk och mystisk, ett visuellt konstverk. Dessutom blev jag svårt förälskad i Winona Ryder efter det här… Jag köpte filmen i den kistformade lådan, jag köpte den fantastiska musiken. Jag läste romanen, jag gick runt med en lång svart rock med det lilla Dracula-märket som medföljde ”kistan”. Det här var 1995 och det var första gången jag kom i kontakt med en webbläsare. Jag laddade ner bilder och all information jag kunde finna. Några år senare utvecklade jag dessutom ett omfattande intresse för absint allt på grund av Dracula (och givetvis drack jag ett par glas när jag tittade på den här utgåvan!).

Men visst, intressen går upp och ner och mitt för Dracula svalnade. Men det försvann aldrig och den här filmen har alltid haft en framskjuten plats i mitt hjärta, som sagt, den platsar på topp fem. Visst finns det bättre filmer och jag kan inte säga att det är min absoluta favorit eller mest betydelsefulla filmen genom tiderna. Men, jag skulle nog vilja kalla den för min personliga favorit. Vad jag menar med det är att när det gäller mina andra absoluta favoriter rör det sig om filmer jag delar med miljoner andra som tycker samma sak. Dracula är i det sammanhanget en lite udda fågel för vi är inte så himla många som skattar den så högt, inte om man jämför med oändligt många ”stora” filmer. Det har haft en ganska angenäm bieffekt att det finns väldigt lite prylar och fakta kring filmen så när det väl kommer något vill jag gärna få tag på det till varje pris, det har på något vis blivit något väldigt exklusivt.

Det finns ett antal filmer jag ser om med jämna och ojämna mellanrum men Dracula är nog den enda jag brukar se fler än en gång per år. Vad gäller DVD har den tyvärr varit sorgligt illa behandlad. Det finns en mycket medioker utgåva med taskig bild och en halvtimmes-dokumentär som medföljde redan VHS-kistan. Utöver det finns en Superbit utgåva utan extramaterial vars försäljningsargument är överlägsen teknisk kvalitet men där bilden på sin höjd är ytterst marginellt bättre. Ljudet är det enda som har varit ok med dessa två utgåvor som jag för övrigt äger båda två. En annan tingest jag äger är Criterions Laserdisc utgåva, den utgåva som av många ansetts som den främsta pga. det omfattande extramaterialet, ett material vars rättigheter tydligen begränsades till just den utgåvan så det kommer man aldrig få se någon annanstans. Synd bara att jag inte har en Laserdisc-spelare…

När Blu-ray lanserades nämndes Dracula som en av de första titlarna. Den har dock blivit uppskjuten och jag har väntat ett drygt år, men nu var det dags! Samma version släpps dessutom inom kort som vanlig DVD och jag ska givetvis införskaffa även den…

Men det jag sett nu är högupplöst och jag har aldrig sett filmen se så bra ut, såklart. Det har vädrats en del missnöje mot att bilden i jämförelse är lite suddig och det stämmer. Men så har filmen alltid sett ut, det här är inte en sådan där blockbuster med höga kontraster från 2007. Det här är en konstnärlig 15 år gammal film vars ambitioner redan då var att ha en ”klassisk look”. Men det är fascinerande att i en film jag sett så många gånger kunna hitta nya detaljer som jag aldrig lagt märke till förut. Ljudet är riktigt bra och alla dessa små effekter vars syfte är att skapa atmosfär fungerar verkligen.

Det kanske låter märkligt, men vad jag hela tiden sett fram emot allra mest har inte varit en utgåva med bra bild, jag har sett fram emot nytt extramaterial:

De 30 minuterna med borttagna scener var kanske det allra mest intressanta. Bildkvaliteten är horribel, men det är kul att få se scener som när Jonathan Harker försöker mörda Dracula innan avresan till London, vilken förklarar varför vissa scener som inte klipptes bort blev som dom blev. Å andra finns mindre lyckade scener som när Dracula i sin ”varulvsskepnad” springer omkring iförd den guldliga Klimt-dressen på skeppet the Demeter vilket bara ser fånigt ut. Men det mesta är bra och man sitter och önskar att det fått vara kvar.

Introduktion av Coppola samt kommentarspåret var mycket intressant och som vanligt har han mycket att säga. Men för mig går tiden alldeles för fort och jag sitter och suktar över ytterligare ett kommentarspår…

Dokumentären The Blood is the Life – The Making of Dracula är ett märkligt avsnitt på 28 minuter. Till en början var jag övertygad om att det var samma dokumentär som också är på 28 minuter som var med på kist-VHS:en och DVD:n. Men sen insåg jag att den heter Dracula: The Man, the Myth, the Legend. Det konstiga är att delar av innehållet är detsamma och de båda främst bygger på intervjuer gjorda när filmen släpptes. Men det är som sagt bara delvis samma och det är kul att se intervjuer t.ex. med han som spelade Quincy P. Morris (the Texan with the big knife) vilket jag aldrig gjort förr. Ännu roligare är att denna dokumentär är i HD!

Sen tillkommer tre kortare dokumentärer om kostymerna, specialeffekterna samt om designen. Mycket intressanta alla tre, men jag hade inte haft något emot om dom var lite längre. Plus att jag vill ha fler, åtminstone en om musiken!

Slutligen förpackningen. Blu-ray och HD DVD har ofta ganska tråkiga förpackningar och vad jag har förstått finns en standardversion av Dracula samt en lite finare i metalliskt glänsande pappfodral med texten i upphöjd relief. Den sistnämnda är givetvis den jag kommer lägga till min samling. Motivet vet jag inte vad jag ska tycka om, men det är ju lite arty i alla fall.

Är det här den ultimata utgåvan av Dracula jag vill ha? Nej! Är jag väldigt nöjd? Ja! Kommer jag nu köpa en Blu-ray spelare? Nej.

:-D