Pusher - Trilogy

Såg den första filmen när den kom, vilket måste varit en herrans massa år sedan. Mindes knappt någonting från den annat än att jag tyckte att den var rätt bra. Uppföljarna har jag missat. PL har dock tjatat på mig en tid angående filmernas förträfflighet och när han tvångsutlånade boxen till mig hade jag inget val, nu var det dags att se dom.

Vilket jag är glad över att jag gjorde! Kan inte minnas att den första filmen var så suverän som den faktiskt är och det var kul att konstatera att uppföljarna håller absolut toppkvalitet även dom! Filmerna är i princip fristående även om dom utspelar sig i samma miljöer och ett antal karaktärer återkommer. En birollsinnehavare i en film kan inneha huvudrollen i nästa. Även om historierna som sagt är fristående handlar det alla i grund och botten om en man som det går åt skogen för.

I den första filmen får man följa langaren Frank som misslyckas med en deal, hamnar i skuld och sedan spenderar resten av filmen med att försöka reda upp situationen. Men vad han än tar sig för blir allt dock bara värre och värre, han är som en fluga som fastnat i ett spindelnät och ju mer han sprattlar för att ta sig loss, ju mer trasslar han in sig. Den neråtgående spiralen han hamnar i är verkligen plågsam att bevittna.

I den andra filmen får man följa Franks f.d. partner Tonny (Mads Mikkelsen) som just har muckat och som ska försöka bygga upp en karriär som brottsling. Tonny är kanske inte världens mest begåvade människa och som brottsling är han rätt misslyckad. Det centrala temat i filmen är dock problematiska far-son relationer. Å ena sidan har vi Tonnys misslyckade försök att få erkännande hos en far som inte vill veta av honom, å andra sidan har vi hans relation till den kvinna som dykt upp och som hävdar att han är far till hennes barn. Framförallt Tonnys misslyckanden i relationen till hans far skildras oerhört skickligt och gripande.

I den tredje filmen får vi följa den åldrade gangstern Milo (som Frank var skyldig pengar i film nummer ett) och som antagligen är den mest fängslande karaktären i hela serien. I den här filmen är Milo dock inte längre den hale killen som befinner sig steget före. Nu har han blivit gammal och trött och ser på hur en ny generation håller på att ta över och hur hans imperium glider honom ur händerna. Filmen utspelar sig under ett par dagar och den här maktkampen äger rum samtidigt som Milo ska förbereda hans bortskämda dotters födelsedagsfest genom att laga mat samt fixa en massa annat. Stressen över det praktiska och det karriärmässiga leder till att han återfaller i sitt missbruk som han kämpat så mycket för att bli kvitt och det är otroligt jobbigt att se. Givetvis går allt åt skogen och slutet innehåller bland de grövsta scener jag sett i en skandinavisk film.

Något som gör filmerna så fängslande är att dom känns så trovärdiga. Kan inte påstå att jag har tillräcklig inblick i den undre världen för att kunna säga att det är 100% trovärdigt. Däremot känns det så, vilket är väldigt ovanligt. Det handlar aldrig om ”häftiga stötar”. Istället får vi följa bristfälliga människor långt ner i hierarkin som hankar sig fram så gått dom kan, som gör bort sig och blir blåsta om vartannat. Att det just är danska filmer tror jag dessutom är perfekt för att sälja trovärdigheten än mer. Språket gör att det läggs ett tunt filter över det hela, till skillnad från en svensk film slipper man sitta och störa sig på språkliga nyanser. Samtidigt ligger till tillräckligt nära för att det ska kännas angeläget, på riktigt, något som Hollywood-filmer inte alltid gör, även dom bra. Andra faktorer som bidrar till trovärdigheten är att alla skådespelare gör bra insatser och att dialogen känns så äkta. Detta är så långt från onliners och vad som normalt klassas som ”välskriven” dialog man kan komma. Vilket just därför borde göra att den förtjänar klassas som välskriven. Det är långsamt och segt och folk gnabbas och häver ur sig ogenomtänkta och otajmade saker mest hela tiden.

Det finns även med några dokumentärer och dom var delvis intressanta. Dessutom finns kommentarspår, som jag inte lyssnat igenom. När det gäller boxar vill jag normalt sett betygsätta varje film för sig, men det behövs inte när det gäller Pusher eftersom varje film förtjänar toppbetyg!

:-D