Jag har varit på bio, igen! En tydlig trend verkar vara att jag måste se alla andravärldskrigsfilmer som inte har ett amerikanskt perspektiv på bio... Undrar när nästa tillfälle blir? Fast å andra sidan blev jag vid det här tillfället påmind om varför jag så sällan går på bio: Folks ogenerade och hänsynslösa prasslande och smackande. Halva filmen blev förstörd pga. en enda chipspåse.
Möjligen borde man sett Flags of our fathers före Letters from Iwo Jima? men jag har inte hunnit med den ännu. I vilket fall var det här en riktig krigsfilm i dess renaste form och jag gillade den! Den innehöll alla ingredienser som bör finnas med: Brutala, realistiska eldstrider, hopplöshet, sorg samt en släng kritik mot krigets meningslöshet. Visst blir den lite väl tydligt ibland, tex. sekvensen med krigsfångar - japan är dum mot amerikan, japan är snäll mot amerikan, amerikan är snäll mot japan, amerikan är dum mot japan – känns lite väl överpedagogisk i sitt sätt att förklara ”det finns dumma och snälla både här och där”. Det finns ett par till sådana episoder i filmen. Men föresatsen är ju god och det stör inte mycket. I slutändan är Letters from Iwo Jima en väldigt välgjord och brutal krigsfilm. Det var länge sedan jag såg en film som skildrar krigets vansinne på ett så skickligt och trovärdigt sätt!
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar