Battle for Sevastopol

Battle for Sevastopol (Bitva za Sevastopol) är en rysk krigsfilm från 2015 som egentligen inte handlar om Slaget om Sevastopol, utan snarare är en biografisk film om den ryska prickskytten Lyudmila Pavlichenko. Som enligt uppgift har över 300 bekräftade offer på sitt samvete. Filmen visar Pavlichenko dels som ung, dels som stridande och dels under hennes propagandabesök i USA där hon bekantade sig med Eleanor Roosevelt. Hennes livsöde är naturligtvis makalöst spännande men som så ofta med biografiska filmer känns resultatet inte helt äkta, inte helt trovärdigt. Filmen lider av detta, kanske inte konstant men då och då. Vilket såklart är synd. Stridsscenerna är dock välgjorda och om inte annat är filmen sevärd på grund av det. För den som nu tycker att sånt per definition är sevärt.

:-I

Borg

Är lite för ung för att ha upplevt Björn Borgs glansdagar. Istället är jag uppväxt med stjärnan Björn Borg och istället för tennismatcher associerar jag hans namn snarare med Monaco, kokain och Friends in Need, vilket kanske inte är så rättvist?

När jag sitter och tittar Borg och (2017) iscensättningen av matchen mellan Borg och McEnroe slår det mig att jag inte har någon aning om vem som kommer att vinna? Vilket såklart ökar på spänningshalten. Men även för den som känner till utgången inbillar jag mig att Borg är sevärd. Just eftersom att den på ett så skickligt vis gestaltar denna urladdning på tennisplan. Vilket är ett gott betyg eftersom det kommer från en som inte är det minsta intresserad av tennis. Tillbakablickarna på Borgs uppväxt når inte upp till samma nivå men är ändå intressanta och välspelade. När jag hyrde Borg hade jag hoppats på en smula allmänbildning och jag konstaterar nöjt att filmen utöver det även bjuder på underhållning!

Det ingår lite intervjuer med skådisarna. Kan dock inte låta bli att tänka att det hade varit intressant att höra Borg och McEnroe kommentera det hela.

:-)

Unknown Soldier - 2-disc special edition

Unknown Soldier / Okänd soldat / Tutematon sotilas behöver visst filmas var 30:e år. Tänk förresten att det är nästan tio år sen jag såg filmerna från 1955 respektive 1985. Senaste versionen är från 2017 och utgåvan på Blu-ray bjuder på ett angenämt val: Ska man se bioversionen som ligger på dryga två timmar eller den förlängda som är på tre? Givetvis den förlängda!

Vet inte om det är lite sorgligt att jag inte minns så mycket av de två tidigare filmatiseringarna? Så det är lite svårt att jämföra den här nya med dessa. Istället konstaterar jag att allt är ungefär som det ska och som man hoppas. Bistert, kärvt och välgjort. Det som nyinspelningen tjänar på är stridsscenerna som känns som att de befinner sig på den nivå som man kan önska och begära av en ny film. Ska bli intressant att se hur nästa filmatisering kommer gestalta sig, om man nu har förmånen att få vara med då? 2045 känns en smula avlägset…

Utgåvan innehåller som sagt två versioner av filmen. Utöver det ingår ett antal dokumentärer av varierande längd och kvalitet.

:-)

Solo – A Star Wars Story (3D)

Ligger lite efter med skrivandet, faktum är att jag såg Solo – A Star Wars Story (2018) dan efter premiären. Nåväl. När mellanfilmerna presenterades för ett antal år sen var jag försiktigt skeptiskt. Vilket jag väl fortfarande är även om skepsisen minskat något i och med den lyckade Rogue One. Varför skeptisk? Å ena sidan har väl alla vi som varit genuint besatta av Star Wars givetvis funderat på hur det gick till när Han Solo mötte Chewie och hur det gick till när han vann Millenium Falcon från Lando. Visst. Men betyder det att man verkligen behöver en film som skildrar hur det gick till när Han Solo mötte Chewie och när han vann Millenium Falcon från Lando? Eller kanske mer relevant, är det inte bättre att låta vissa saker vara (lex prequels)?

Vad som ska hända i Solo visste man som sagt från början och nu har man fått se hur det hände. Utsträckt i dryga två timmar. Det som bjuds är ungefär vad man kunde förvänta sig, varken mer, varken mindre. Det tråkiga med det är väl att Solo är den, hittills, sämsta av de, hittills, fyra ”nya” filmerna. Men givet förutsättningarna är det inget konstigt i sig. Alls. Killen som spelar Solo har fått en del kritik men även det var väl bara att vänta. Rollen är ju väldigt otacksam. Ska han försöka imitera Harrisson Ford eller ska han köra något eget? Oavsett lär ju ingen bli särskilt nöjd. Jag konstaterar mest att han fungerar. Lando fungerar extra bra och jag gillar att Chewie får vara lite mer brutal än vad man är van vid (han har liksom lite svårt att leva upp till den där brutala imagen (i framförallt A New Hope).

Sen finns oundvikligen en rad (små) saker för den överinitierade att reta sig på. Sabbac… kan förvisso vara ett kortspel men det skulle väl varit ett tärningsspel? Guldtärningarna, kom igen! Och världens mest onödiga cameo mot slutet… den var väl väldigt, väldigt onödig? Och ett gäng saker till.

Det finns dock ingen anledning att låta gnället ta över för Solo är helt ok. Lite onödig, lite rolig. Som förväntat. Såg den förresten i 3D, inte för att det var så viktigt utan mest för att det blev så. Effekterna fungerade väl helt ok men bidrog väl knappast till någon förhöjd upplevelse.

:-I

Game of Thrones – The Complete Seventh Season

Game of Thrones går mot sitt slut. Istället för, som brukligt, att köra tio avsnitt per säsong landar den sjunde (2017) på sju och den kommande åttonde på sex. Den sjätte säsongen var utmärkt men i den sjunde känns det som att man gasar lite extra för jäklar vad bra det är! Vilket är ett oerhört imponerande faktum i sig och dessutom blir det extra spännande nu när allt ställs på sin spets! Säsongen avslutas med en rejäl cliffhanger som gör mig otroligt nyfiken på hur det hela ska sluta.

Extramaterialet består dels av ett gäng dokumentärer som håller sedvanlig hög kvalitet samt kommentarspår till varje avsnitt. Allt är förpackat i en snygg och lyxig förpackning!

:-D

Steven Spielberg – Director’s Collection

Så var jag då klar med Steven Spielberg – Director’s Collection (2014). Boxen innehåller åtta Spielberg-filmer. Urvalet är spretigt och är ett bra exempel på varför jag ogillar regissörsboxar (The Lost World – Jurrasic Park, kom igen…). Just eftersom urvalet i sämsta fall blir spretigt och i bästa fall ändå inte är komplett. Med det sagt innehåller boxen ett antal bra filmer varav ett par stycken som jag inte hade innan.

Duel
The Sugarland Express
Jaws
1941
E.T. the Extra Terrestrial
Always
Jurassic Park
The Lost World – Jurassic Park

Boxen i sig är inte superlyxig men väl lagom snygg. Den är i form av en bok där varje film har ett eget ”uppslag”.

:-)

The Lost World – Jurrasic Park

Jag har investerat i Steven Spielberg - Director's Collection, en box med åtta filmer regisserade av Spielberg. Precis som med Hitchcock – The Masterpiece Collection kommer jag inte att recensera hela boxen på ett bräde utan recensera filmerna var för sig. Normalt brukar jag recensera en hel box i ett inlägg men när det gäller som här mer omfattande boxarna gör jag av praktiska skäl ett undantag och delar upp den i flera inlägg. Min plan är att se filmerna i denna box i kronologisk ordning.

The Lost World – Jurassic Park (1997) har en otacksam roll. Föregångaren, Jurrasic Park, var ju en milstolpe och efterföljaren Jurassic Park 3 var gränslöst usel (jag har nog inte ens sett hela?). Grejen är dock att The Lost World – Jurassic Park inte är så himla dum. Tämligen ointressant, javisst, och onödig i största allmänhet, absolut. Men ändå en rätt underhållande bagatell, Spielberg-light.

Extramaterialet är omfattande. Det finns en massa dokumentärer, både relativt nyproducerade samt även gammalt från en äldre utgåva. Föredömligt!

:-I

Jurassic Park

Jag har investerat i Steven Spielberg - Director's Collection, en box med åtta filmer regisserade av Spielberg. Precis som med Hitchcock – The Masterpiece Collection kommer jag inte att recensera hela boxen på ett bräde utan recensera filmerna var för sig. Normalt brukar jag recensera en hel box i ett inlägg men när det gäller som här mer omfattande boxarna gör jag av praktiska skäl ett undantag och delar upp den i flera inlägg. Min plan är att se filmerna i denna box i kronologisk ordning.

När det gäller Jurassic Park (1993) har jag inte så mycket att tillägga det jag skrev apropå den sunkiga Jurassic World. Det är mycket nostalgi samtidig som Jurassic Park faktiskt är bra (barnen är dock oerhört irriterande och hackergrejen på slutet är oförlåtlig…).

Extramaterialet är omfattande. Det finns en massa dokumentärer, både relativt nyproducerade samt även gammalt från en äldre utgåva. Föredömligt!

:-)

Boken Star Wars – The Last Jedi - The Visual Dictionary (2017) är en bok som illustrerar vapen, utrustning, fordon etc. från The Last Jedi. Som vanligt är upplägget lite barnsligt och beskrivningarna av utrustningsdetaljer känns ofta överflödiga. Fotona med alla detaljer är själva behållningen och där finns inget att klaga på.

:-I

Superswede – En film om Ronnie Peterson

Jag vet inte mycket om Ronnie Peterson. Han körde F1, han körde ihjäl sig. Typ så. Det är mest av allmänbildande skäl som jag ser dokumentären Superswede – En film om Ronnie Peterson. På den punkten får man väl säga att filmen lyckas. Man får veta var han föddes, att han körde och hur. Men inte så mycket mer.

Själv tycker jag F1 är dötrist att titta på samtidigt som allt runt omkring sporten är väldigt fascinerande. 1 – Life on the Limit är ett utmärkt exempel på hur en film kan vara lockande även om jag inte är intresserad av sporten i sig. På den punkten misslyckas dock tyvärr Superswede. (Även denna film köpte jag för övrigt till min pappa.) Det blir lite märkligt när alla gamla stötar sitter och pratar om hur mycket bättre allt var förr (trots att dödsolyckorna minskat radikalt). Det hela blir rätt tröttsamt.

:-I