Jag får lov att erkänna att när FRA-debatten rasade som värst så… orkade jag inte riktigt. Engagera. Mig. Snowden (2016) petar och påkar på den där passiviteten och får mig att känna mig lite illa till mods. Vilket såklart är själva poängen med filmen.
Rent generellt gillar jag när en spelfilm på ett par timmar kan ge en sammanfattning av ett historiskt skeende eller person. Givetvis fullt medveten om alla fallgropar och brister och så vidare. Men ändå, tar man på sig ett par kritiska glasögon gissar jag att man åtminstone kan bli åtminstone en smula allmänbild. Det är vad jag inbillar mig att Snowden bjuder på och det hela slutar med att jag naivt utbrister: ”Men va fan, är det verkligen så illa!?”. Som sagt, det är själva poängen med Snowden i och i det avseendet är filmen lyckad. Rent dramaturgiskt är dock själva filmen som drama betraktad i bästa habil. Angående poängen är jag fullt medveten om att jag kommer att ha det här med övervakning och integritet i bakhuvudet i ganska precis tre dygn varpå det kommer att sjunka undan…
Bonusmaterialet består dels av en intervju med Edward Snowden och dels en paneldebatt med Oliver Stone, skådespelarna samt Snowden. Båda är väl värda att se.
:-I
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar