Teenage Mutant Ninja Turtles – Out of the Shadows

Hmmm… ibland blir allt bara fel. Låt mig försöka förklara hur det gick till när jag hyrde Teenage Mutant Ninja Turtles – Out of the Shadows (2016) men inte såg filmen ifråga.

Såhär: När hysterin kring Teenage Mutant Ninja Turtles svepte över världen i början av 90-talet var jag egentligen lite för gammal för att tillhöra målgruppen. (För övrigt hette dom här Teenage Mutant Hero Turtles eftersom ordet ”Ninja” i Storbritannien ansågs vara för våldsamt. Namnbytet slog igenom i flera europeiska länder, däribland Sverige. Den ursprungliga serietidningen var tydligen lite mer vuxen men det var den barnvänliga varianten som dök upp här i form av tecknad film, serietidningar och leksaker. Jag var som sagt lite för gammal men blev ändå ett fan. Jag vet att jag såg spelfilmerna Teenage Mutant Ninja Turtles (1990) samt Teenage Mutant Ninja Turtles II – The Secret of Ooze (1991) och minns jag rätt såg jag den första på VHS och den andra på bio. Filmerna gjorde inget närmare avtryck på mig. När den tredje filmen, Teenage Mutant Ninja Turtles III (1993), dök upp hade jag gått vidare för länge sen. (Noterar nu att det dessutom tydligen kom en film 2007 med titeln TMNT.

Vi spolar fram tio år och jag noterar att det går att hyra en film med titeln Teenage Mutant Ninja Turtles – Out of the Shadows och tänker att den här är nog inte något vidare men den kan väl bjuda på lite nostalgi om inte annat. Denna tanke är galen ur två aspekter. För det första är filmen en uppföljare till en film från 2014 med titeln Teenage Mutant Ninja Turtles, en film som jag har missat. För det andra räcker det med fem minuter för att konstatera att jag inte på något vis tillhör målgruppen. Såhär i efterhand har jag fortfarande lite svårt att förstå hur jag egentligen tänkte?