Sauls son

Nu blir det lite tungt. Förvisso är jag av uppfattningen att film ska kunna behandla alla tänkbara ämnen, exempelvis… Förintelsen. När utfallet är så här välgjort är projektet i det stora hela en välgärning om man ska försöka sig på en sammanfattning. Men… på den mindre nivån… hur ska man kunna skriva något om detta utan att det blir banalt eller oundvikligt trivialiserande?

Sauls son (original Saul fia) är en ungersk film från 2015 som speglar händelser i Auschwitz-Birkenau 1944. Huvudpersonen är en ungersk jude som verkar i ett Sonderkommando (”specialenhet”). En grupp som tvingades utföra de mest smutsiga arbetsuppgifterna som gjorde Förintelsen möjlig. Så hur skildra detta? I den epokgörande dokumentären om Förintelsen Shoha väljer regissören Claude Lanzmann att inte inkludera något som helst dokumentärt material. Eftersom de enda dokumentära bilder som existerar skildrar eftermälet, inte händelserna i sig. Bilderna är därmed inte sanna utifrån perspektivet att de inte skildrar skeendena. Saul fia är dock inte en dokumentär och kan i och med det funktionella greppet kringå detta dilemma. Filmen väljer någon slags mellanslagslösning där offren förvisso visas upp, dock alltid ur fokus och aldrig mer än nödvändigt. Berättarmässigt är det klokt av precis samma skäl som att det i Shoha saknas arkivbilder. Bilder av likhögar kommer aldrig att få ett att närma sig en ”förståelse” av Förintelsen. Men jag inbillar mig att en tämligen mekanisk och alldaglig skildring som visas av några av de som deltog och utförde det arbete de hade att utföra faktiskt kan skänka en skärva av insikt. Just detta gör Saul fia till en oerhört viktig, lärorik och av dessa anledningar en på djupet obehaglig film.

Inget extramaterial på denna Blu-ray.

:-D