Star Wars – The Force Awakens – Steelbook edition

Så är den här, årets mest efterlängtade släpp: Star Wars – The Force Awakens (2015)! Om själva filmen har jag inget att tillägga utöver vad jag redan sagt om bioversionen.

En sak som slog mig i efterhand var föresten att den inte är i 3D på Blu-ray. Jag hade tagit det för självklart och det var först när jag fick filmen i handen som jag noterade detta faktum. Inte för att jag saknar 3D, men ändå.

Istället för den vanliga utgåvan satsade jag på en plåtlåda vilket känns helt rätt. Motivet på framsidan är läckert i all sin enkelhet. Tyvärr är det ett tryck på Captain Phasma på baksidan vilket direkt gör att omslaget känns lite mer barnsligt. Jag hade föredragit en helt svart baksida eller dylikt. Extramaterialet är tyvärr något av en besvikelse. Det består av en dokumentär på en dryg timme som förvisso är trevlig men ändå rätt fattig. Utöver det lite smågrejer samt bortklippta scener på ungefär en timme till. Samma sak där: Trevligt men man vill ju ha mer! Vilket jag räknar med på en kommande 3D utgåva med extra allt?

:-)

Inherent Vice

Inherent Vice (2014) hade passerat förbi obemärkt och det var först efter ett tips från MA som jag bestämde mig för att jag ville se den. Att den passerade obemärkt är lite märkligt med tanke på en rollista som bland annat innehåller Joaquin Phoenix, Josh Brolin, Erick Roberts, Benicio Del Toro, Owen Wilson och Reese Witherspoon…

Nåväl. Inherent Vice är en slags komedi och påminner i tonen lite om The Big Lebowski. Givetvis är det inte i närheten av att vara lika rolig som The Big Lebowski (det finns väl ingen film som är?) men stilen är lite detsamma. Det är skruvat och rätt rått. Tyvärr är Inherent Vice roligare på pappret än i praktiken just eftersom den är så ojämn. Vissa grejer fungerar inte alls som det är tänkt samtidigt som annat faktiskt är riktigt underhållande.

Extramaterialet består av en handfull korta filmer som jag gissar användes i marknadsföringssyfte?

:-I

Tjuvheder

Tjuvheder (2015) har med rätta blivit hyllad. Man får följa den missbrukande Minna i hennes vardag i diverse Stockholmsförorter och det hela är lagom muntert. Filmens styrka är att det känns så autentiskt. En bidragande faktor till det är att man som skådespelare delvis har anlitat människor som har en direkt koppling till de miljöer som skildras. Det hela är en nyttig påminnelse om de parallella världar som existerar bredvid den ”normala” medelklassvärlden.

Extramaterialet består av kortfilmen Gläntan (2011) som var en slags förlaga till Tjuvheder.

:-)

Frost (3D)

Till skillnad från manga andra vuxna är barnfilm aldrig något som tilltalat mig (i vuxen ålder). Men i takt med att Dottern 1 blir äldre sugs jag ofrivilligt mer och mer in i den världen. Det knepiga är hur jag ska förhålla mig till barnfilm när jag recenserar? Att försöka förhålla sig till och utvärdera något som egentligen inte är gjort för mig är knepigt. Jag får helt enkelt känna mig fram och pröva för att förhoppningsvis hitta rätt nivå.

Att Frost (original Frozen) (2013) är en veritabel succé har nog inte gått någon med småbarn förbi. Efter några misslyckade försök med japansk anime och sedan Dottern börjar prata om ”Elsa” såg jag till att investera i Frost (i 3D när jag ändå höll på). Sen dess har jag sett filmen många, många gånger. I princip aldrig i ett svep utan oftast upphackat.

Så vad ska man säga då? Tja, det är ju just det som är så svårt. Historien är i sig ganska enkel och den är väl lagom underhållande. Det är rätt läckra miljöer och musiken sätter sig på hjärnan. Det är inte dåligt och jag stör mig inte på Frost på samma sätt som jag inbillar mig att jag kommer störa mig på andra barnfilmer? Tja.

Dottern 1 var inte alls intresserad av att se filmen i 3D så det får bli vid ett senare tillfälle? Extramaterialet består av en kort blick bakom kulisserna samt ett antal musikvideor med olika versioner av plågan Let it go.

:-I

Elser

Att överste Claus von Stauffenberg var nära att spränga Hitler i luften 1944 är ju ett välkänt faktum och har skildrats på film, exempelvis i Stauffenberg och Valkyrie. Att Georg Elser gjorde ungefär samma sak 1939 är dock inte lika välkänt. Elser (2015) förtäljer den historien.

För regi står Oliver Hirschbiegel och om det inte ringer några klockor så är det alltså regissören till den fenomenala Der Untergang. Vilket, tyvärr, kanske gör mig överdrivet besviken på Elser. Inte för att filmen är dålig och grundstoryn är ju både spännande och fascinerande. Problemet ligger nog i att filmen väljer att ta ett lite bredare grepp på hans liv vilket, ärligt talat, är mindre intressant. Åtminstone för mig. Elser är dock ett tillräckligt gott hantverk för att vara sevärd.

Inget extramaterial medföljer denna DVD.

:-I

Straigth Outta Compton - Director's cut

Straigth Outta Compton (2015) skildrar historien bakom den legendariska raporkestern NWA (ja, det känns småfånigt att slänga sig med uttrycket “legendariska” när det rör sig om en musikgenre som jag har i princip noll koll på, men ändå). Jag gillar som sagt musikbiografi på film och Straigth Outta Compton hade fått en hel del bra omdömen. Helt klart dags läge för ett stycke allmänbildning.

Faktum är att Straigth Outta Compton levererar precis det jag var ute efter! Det är informativt, både vad gäller bandet i sig men även vad gäller den verklighet som berättelsen utspelas i. Sen är det som vanligt knepigt att värdera kvaliteten på en biografiskt skildring när man är från början totalt icke påläst. Vilket å andra sidan kanske inte är ett jätteproblem om man inte är ute efter att få alla detaljer rätt utan är rätt nöjd med en slags sammanfattning.

Något som är extra uppfriskande är hur osminkat konflikterna inom bandet skildras. Det handlar ju om levande mer eller mindre aktiva musiker. Sen är det svårt att inte reflektera över Paul Giamatti här spelar slemmig skivbolagsboss, i princip samma roll jag nyligen såg honom i Love & Mercy…

Denna Director's cut (sannolikt längre än bioversionen) klockar in på 2 timmar och 45 minuter. Extramaterialet består av lite småsnuttar som inte ger så jättemycket. Kommentarspåret med regissören och producenten har jag inte lyssnat på.

:-)

The Art of Star Wars – The Force Awakens

Titeln på boken The Art of Star Wars – The Force Awakens (2015) är tämligen självförklarande: Den visar upp konceptkonst framtaget för Star Wars – The Force Awakens. Jämfört med den lite barnsligare Star Wars – The Force Awakens – The Visual Dictionary har den här boken en lite mer vuxen känsla. Innehållet består mest av bilder samt kommentarer. Konceptkonst tycker jag rent generellt ofta är intressant och den här boken innehåller många pärlor, många oerhört läckra bilder!

:-)