The Imitation Game

Ser man en dokumentär eller läser en bok om andra halvan av andra världskriget kommer det förr eller senare en mening om att den tyska Enigma-koden var knäckt av gänget på Bletchley Park. Exakt vad det var för gäng och vad dom gjorde har jag dock aldrig fördjupat mig i. Eftersom The Imitation Game (2014) handlar om det och eftersom den fått bra kritik såg jag fram emot den.

Storyn i sig är oerhört intressant men The Imitation Game faller platt när det gäller utförandet. Av någon anledning spelar alla över. Av någon anledning görs det lustiga miner och av någon anledning är det någon slags fjantig musik som får filmen att kännas om en komedi. Inte en enda gång får jag känslan av att det som händer är på riktigt, den där känslan när man glömmer bort att det är spelfilm och inlevelsen är totalt. Tvärtom sitter jag och irriterar mig på att det framstår som ”komedin om gänget på Bletchley Park”.

Det ingår inget extramaterial.

Jag blev så irriterad The Imitation Game att jag omedelbart gav bort den. Visst, många filmer är oändligt mycket sämre, men den här är irriterande och ska ta upp plats i min samling.

:-(