Room 237

The Shining är ju som bekant en av världens bästa filmer. Filmen kryllar av mer eller mindre dolda budskap vilket dokumentären Room 237 från 2012 tar på sig att undersöka. Min spontana reaktion var häpnad, att det finns så många saker i The Shining som jag trots att jag sett filmen ett antal gånger aldrig ha reflekterat över. Det verkar finnas två kategorier: Det första är alla klipp där kontinuiteten medvetet inte stämmer. Med tanke på hur noggrann Kubrick var verkar det vara något som han har roat sig med och som jag, irriterande nog, aldrig reflekterat över. Jag försöker trösta mig med att det handlar om små detaljer som möjligen undermedvetet förhöjer känslan av obehag. Kanske?

Det andra handlar om alla dolda budskap som påstås finnas i The Shining. Här blir det mer intressant för det finns inga konkreta svar på vad Kubrick placerade för budskap, men det finns en hel del teorier. Häri ligger både styrkan och svagheten i Room 237 eftersom argumentationen för de olika teorierna varierar så markant. Teorin om kopplingen till Förintelsen är oerhört intressant. Men att höra någon som på allvar menar att Kubrick med The Shining försökte bevisa sin inblandning i fejkandet av månlandningen känns poänglöst. Det i kombination med ett avsnitt om någon som kommit på att spela filmen dubbelexponerat dels som vanligt och dels baklänges ges för mycket tid och gör att dokumentären tappar från helt fantastiskt till helt klart sevärd.

Vilket trots allt blir slutsatsen: Helt klart sevärd!

:-)

Game of Thrones - The Complete Second Season

Jag avslutade min recension av första säsongen av Game of Thrones med att konstatera att jag skulle ge den andra säsongen en chans. Det är tydligt att de haft en betydligt större budget till säsong nummer två (från 2012). Inte långfilmsnivå men världen känns påtagligt mer utvecklad och rikare. Bortsett från det tuffar handlingen på ungefär i samma stil som första säsongen bortsett från att det är lite mer av allt. Mot slutet är jag helt fast och de sista avsnitten är de bästa hittills! Det jag uppskattar mest är att storyn är så långsiktigt planerad. Något som bara antyds i slutet av första säsongen får en liten lite större antydan i slutet på sista. Det handlar om motsatsen till att blåsa på för fullt på en gång. Något annat att uppskatta är att dialogen är så otroligt välskriven. Serien bjuder på mer än bara sex och våld.

Jag gillar det skarpt och självfallet kommer jag att se tredje säsongen, nu handlar det inte längre om ”att ge den en chans” utan mer om att jag inte kan bärga mig!

Bildkvaliteten på Blu-ray är sylvass! Vissa avsnitt innehåller kommentarspår men de har jag inte lyssnat på. Annars finns diverse dokumentärer och annat på totalt ungefär en timme. Helt klart sevärt.

:-)

Rambo - Trilogy

I min recension av Rambo från 2008 tycker jag att jag gav en rätt bra överblick vad gäller mitt förhållande till de tre första filmerna om John Rambo. Som jag nu har sett på Blu-ray. Eftersom det finns fyra filmer är boxens titel en smula missvisande, nåväl...


First Blood

First Blood (1982) är som sagt faktiskt en bra film. Det är rätt anmärkningsvärt att Sylvester Stallone med Rocky och Rambo dragit igång två testosteronstinna filmsviter där den allmänna uppfattningen om originalen liksom svärtas ner av de usla uppföljarna.

First Blood tillhör genren av mörka Vietnamskildringar där fokus ligger på att nationen vände hemvändaren ryggen. John Rambo, f.d. special forces är en maskin, skapad att utkämpa ett smutsigt krig. Men när det kriget är över finns det inte någon plats för en sådan i det amerikanska samhället. Det hela är förvisso en rejäl klyscha men trots det brukar First Blood sällan nämnas i samma andetag som en hel del andra Vietnamfilmer. Vilket delvis såklart beror på att den tävlar med ett gäng riktiga mästerverk även jag misstänker att de usla uppföljarna är en bidragande faktor.

Även om filmen kom i början av 80-talet innehåller den väldigt lite av de tidstypiska excesserna som förknippas med Stallone/Schwartzenegger från den tiden. First Blood känns betydligt mer som en bister 70-talsrulle, en genre som jag är omåttligt förtjust i. Det är hårt, eländigt och det slutar illa.

:-)


Rambo - First Blood Part II

Här tar nostalgin över, rejält. Jag läste som sagt romanversionen av Rambo - First Blood Part II (1985) när jag var tolv och få verk har format min smak som den. Det trixiga är att den första filmen baseras på en roman av David Morell och den slutar med att Rambo dör. I filmversionen fick han dock leva och när uppföljaren till filmen var klar fick Morell uppdraget att skriva romanversionen. Min känsla för litteratur vid åldern av tolv var givetvis usel. Men med tanke på hur dålig filmen faktiskt är gissar jag att Morell använde den talang han nu besitter som författare för att vässa innehållet en smula. Jag måste nog läsa om den.

Hur som helst, storyn om den missförstådda hjälten som reser tillbaka till det gröna helvetet, för att i princip utkämpa Vietnamkriget på egen hand ännu en gång, fast nu mot ryssen, och på kuppen träffa och sen förlora en snygg Viet Cong-kvinna… den är... allt jag kunde drömma om då, och är det fortfarande.

Tyvärr är det en riktigt dålig film som förvisso har med element från originalet men som fullständigt missar poängen men grundstoryn.

:-(


Rambo III

Allt sedan 11:e september har Rambo III (1988) blivit hånad för sin skildring av mujahedin (dåtidens talibaner) skildras som good guys. Rambo III förtjänar förvisso all kritik den kan få eftersom det är en film som är usel bortom alla gränser. Men, just den aspekten är väldigt talande och faktiskt lite underhållande, eller skrämmande, beroende på vilket humör man är på. För det handlar inte bara om det gamla cyniska konstaterandet att min fiendes fiende är min vän, utifrån det perspektivet är det inget märkligt med att de afghanska mujahedin som strider mot Sovjet därmed blir USA:s allierade. Det som är mer underhållande är den medvetna vinkeln att skildra dem som frihetskämpar. Inte bara på grund av faktumet att de strider för sin frihet utan det verkar finnas ett drag i den afghanska folksjälen som längtar efter frihet. Ett drag som John Rambo kan relatera till. Oj vad annorlunda Afghanistan skulle skildras femton år senare…

Själv tycker jag det är lite intressant att utifrån Rambo III betrakta mig själv och mitt filmintresse och filmtittande. Om den andra filmen i serien var något som en pojke betraktade som en våt dröm såg jag den tredje filmen när jag var i mina sena tonår. Då hade jag upptäckt drama och betraktade action som ”infantilt”. Att jag inte såg klart Rambo III var ett statement för på den tiden såg jag alltid klart alla filmer. Jag var personligt förolämpad, sannolikt av scenen när han skjuter ner en helikopter med pilbåge. Jag hade inte tid för sånt nonsens. Idag ser jag samma scen, skakar på huvudet och skrattar. Men vill ändå se hur allt slutar, bara för att. Man orkar inte bli så indignerad längre.

Men mitt 19-åriga jag hade helt klart rätt i att Rambo III är en sjukt dålig film, på alla sätt och vis.

:- =

Extramaterialet består av en åtta minuter lång intervju med Stallone från 2008. Alla tre skivor har samma. Det här är det negativa med franska Studio Canal, att de sällan lyckas få till extramaterial. Å andra sidan är den tekniska kvaliteten på överföringen superb! När det gäller boxar föredrar jag slimmade varianter. Fördelen med att den här boxen inte är en sådan utan innehåller tre separata förpackningar med egna omslag är just att man bjuds på tre riktigt coola motiv!