När jag befann mig i mina tidiga tonår så var The Thing (1982) enligt ryktet bland de läskigaste och äckligaste filmer man kunde se. Hur det var med den saken kunde jag inte verifiera då jag såg filmen först relativt nyligen. Eller nyligen vet jag inte men jag vill minnas att det var ungefär innan jag startade den här bloggen. Så 2006 eller möjligen 2005?
Hur som helst är The Thing känd som ett av de där undantagen där det handlar om en remake som är bättre än originalet (The Thing from an Other World från 1951). Som jag förvisso inte sett. Jag har heller inte sett remaken av The Thing (med samma titel) från 2011 helt enkelt för att filmen från 1982 är i det närmaste perfekt så jag kan inte se något behov av en remake. Och ja, jag inser det ironiska i att kommentera filmer jag inte sett och att jag först konstaterar att det faktiskt finns remakes som överglänser originalet bara för att i nästa sekund avfärda en remake som onödig. För övrigt så ligger filmen från 1982 enligt uppgift ligger betydligt närmare handlingen den novell som samtliga filmer baseras på.
Det där med att The Thing är perfekt är inte samma sak som att den tillhör årtiondes bästa filmer eller så. Vad det betyder är att den inom de ramar som den själv skapar lyckas leverera något som håller ihop till 100%. Ibland blir jag lite irriterad på mig själv när jag avfärdar en film för att vara för ”spretig” eftersom det är ett ganska otydligt omdöme. Men The Thing är själva motsatsen till spretig, den är tajt och den är tydlig. Den förmedlar en oerhört tydlig känsla. En hel del påminner om första Alien då det ju handlar ju om en grupp människor som befinner sig i en isolerad miljö tillsammans med en dold varelse från rymden som dödar en efter en. Men det finns ett par avgörande skillnader. Alien är mer rak och handlar om skräcken för monstret, var någonstans det gömmer sig. I The Thing finns en ytterligare dimension vilket är paranoian över att vem som helst kan vara monstret. Den andra påtagliga skillnaden har med genus att göra. Alien har uppmärksammats mycket för faktumet att den starka huvudrollen som är den som överlever och besegrar monstret är en kvinna. I The Thing utgörs hela rollbesättningen av män vilket ger en speciell atmosfär.
Hur var det då men det där läskigheten? Faktum är att filmen är riktigt grisig och innehåller ett antal väldigt spektakulära och välgjorda scener som är svåra att glömma. Specialeffekterna i The Thing tillhör de mest väldgjorda jag sett och är ett perfekt exempel på det ironiska att man kan åstadkomma mycket tätare atmosfär med praktiska effekter än de oändliga möjligheter som dataanimering ger. Mycket har nog med ljussättning att göra. Att tvingas dölja med skuggor skapar nämligen atmosfär.
Bonusmaterialet består av ett intressant kommentarspår med John Carpenter och Kurt Russel. Dessutom medföljer den utmärkta dokumentären Terror Takes Shape: The Making of the Thing som tydligen inte är med på den amerikanska utgåvan på Blu-ray av The Thing. Det brukar vara tvärtom så det känns skönt att för en gångs skull ha en fördel av att vara europé! Slutligen slänger jag på originalmotivet. Perfekt i sin enkelhet.
:-D
Detta är inlägg nummer 900. Inlägg nummer 800 skämdes inte för sig, men det känns bra att en perfekt film står för nummer 900!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar