Jag var som bekant inget jättefan av The Hobbit – An Unexpected Journey. Men med tanke på vilket enormt fan jag var och är av The Lord of the Rings så vore det rimligt att se uppföljaren Hobbit – Smaugs ödemark (The Hobbit – The Desolation of Smaug) på bio. Den gick upp i december 2013 men något biobesök blev dock inte av. Vilket jag får jag skylla på Dottern. Hade inte hon kommit hade jag sett den på bio. Med det inte sagt att det skulle vara omöjligt att ordna barnvakt för ett biobesök för det är det absolut inte, jag vill inte tillhöra den typen av människor som av slentrian faller in i såna mönster. Däremot är barnvakt alltid en fråga om prioritering. Hade jag känt att det var viktigt att prioritera The Hobbit 2 (som jag fortsättningsvis väljer att kalla den) så hade jag gjort det. Det är väl själva poängen med det här stycket, själva kärnan. Där är själva beviset för att Peter Jackson vars första trilogi, som jag tycker så mycket om och som betytt så mycket för mig, med sin andra trilogi erbjuder något som jag inte riktigt bryr mig om. Det är lite sorgligt.
Annars erbjuder filmen mer av samma vara som man fick med den första: Över två och en halv timme är späckade med rätt tjatiga actionsekvenser. Det är rörig och man förstår inte riktigt vad det är som pågår? Framförallt är det väldigt långtråkigt. Men eftersom jag inte har några förväntningar blir jag inte besviken. Bortsett från att filmen påminner om vad den kunde vara. Det hela är som en riktigt dålig uppföljare till ett mästerverk. Där en sämre regissör har tagit över och där man använder fragment från originalet och tror att upprepningen är tillräckligt. Där man inte orkar eller förmår förstå vad som gjorde originalet så bra. Det är här jag inte förstår hur Peter Jackson resonerar? För det är ju samma regissör? Är han nöjd med resultatet? Jag har svårt att tro det. Jag gissar snarare att han fått en chans att tjäna en hel del pengar och att uppdrag beskrivningen är att slå mynt av The Lord of the Rings och sen krama ut så mycket som bara går. Att sälja så många biljetter och leksaker som möjligt och helt ignorera artistiska världen. Och om han blir rik på det så kul för honom. Jag har ingen åsikt om det annat än att bra filmer blir det då inte. Han bara öser på med action och galna kameraåkningar att allt känns som ett besök på Gröna Lund. Det finns ingen känsla för vad det är som pågår.
Hade jag brytt mig hade jag varit vansinnig på den nya karaktären Tauriel. Som inte finns med i romanen men som är inkvoterad för att unga tjejer ska ha någon att identifiera sig med. Hon är en alv som är jättebra på att slåss, tänk de fånigaste och mest irriterande scenerna med Legolas från The Lord of the Rings. Jättetufft och jätteroligt! Och apropå Legolas. Han dyker ju upp och gör en närmast parodisk version av sin roll i The Lord of the Rings. Det känns sorgligt och billigt. Deras framträdande roll bidrar dessutom till att själva Bilbo kommer i skymundan. Jag trodde att storyn handlade om honom.
Det finns en sak som är bra med The Hobbit 2. Produktionsdesignen är oftast riktigt schysst! Det är vad man kan få ut av filmen, att se den som en serie riktigt läckra bilder. Även Smaug är rätt läcker. Synd bara att han var tvungen att hoppa omkring hur länge som helst. Återigen bryts illusionen.
Extramaterialet på hyrversionen består av en kort dokumentär.
:-(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar