Från och med nu kommer jag att ha järnkoll på allt som Alfonso Cuarón gör! Att följa upp Children of Men med en film som Gravity (2013) gör att han tillhör en av mina absoluta favoriter bland nu aktiva regissörer.
Det finns så otroligt mycket att tycka om med Gravity. Men om något ska lyftas fram alldeles särskilt så är det själva idén: Att göra en spännande film som utspelas i rymden, med dagens teknik och att hålla det hyfsat realistiskt. Rymden är så pass spännande i sig att det inte behövs några överdrifter. Ändå har jag aldrig tidigare sett en så här pass avskalad film där själva miljön och de fysiska förutsättningarna står i centrum. Paradoxalt nog finns även min enda invändning mot Gravity just i det här. När man ändå satsat på att göra en sån här film önskar jag att man hade tagit konceptet till max. Alltså, tonat ner vissa actionmoment lite, lite. Använt helt okända skådisar. Satsat ännu mer på det ödsliga. Men det är en liten invändning och en sådana kommer oundvikligen när man verkligen gillar något.
Vad filmen skildrar är kanske det viktigaste men hur det gör det är nästan lika imponerande. Dels för att bildspråket känns helt unikt, jag har då aldrig sett något likande. Snabbt kameraarbete, många sekvenser som ses från karaktärernas perspektiv samtidigt som det aldrig blir rörigt utan endast stämningsfullt. Det blandas med fantastiskt snygga bilder av Jorden och rymdskepp samt makalöst mäktiga actionsekvenser. Men den mänskliga storyn då? Det centrala är väl den symboliska på nytt födelsen av Sandra Bullocks karaktär dr. Stone? Förvisso. För min del ger den storyn filmen ytterligare en dimension, men är det som talar till mig minst.
Rent visuellt är Gravity en fullträff. Att något ser dataanimerat ut brukar vara en vanlig kritik mot effektfilmer. Saken är dock att Gravity inte alls ser dataanimerad ut trots att det är precis vad den är. I väldigt stor utsträckning. Oerhört imponerande. Men även ljudet är fantastiskt smart, hur man har laborerat med det och synkat det med unika vis med vad som visas i bild. Måste ses och höras för att man ska förstå.
Så har jag då äntligen (?) sett en hel film i 3D, hemma. Det kändes lite fånigt, gav inte jättemycket men var ändå lite roligt. Kommer det hända igen? Sannolikt. Kommer jag sträva efter det igen? Nej.
Extramaterialet består av ett antal dokumentärer. Först en som handlar om det rymdskrot som cirkulerar runt Jorden. Väldigt intressant. Sen dokumentärer på över två timmar om själva filmskapandet. Helt klart sevärt, om inte annat för att Gravity är en film som tar nästa steg vad gäller effekter. För att göra det hela perfekt kunde jag inte motstå att köpa en lite dyrare så kallad lenticular edition, med omslag med motiv med 3D-effekt.
:-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar