Kick-Ass 2

Bland filmer som kommit de senaste åren är Kick-Ass en av mina absoluta favoriter. Så självklart var jag nyfiken på Kick-Ass 2 (2013).

(En parantes är att jag köpte filmen i december och har sett den först nu vilket är en direkt följd av Dotterns ankomst i mitt liv. Visst har jag sett en rad filmer sen dess så visst handlar det om en prioritering att jag ser Kick-Ass 2 först nu. Självklart. Men ändå, det är ändå en indikator på att jag helt enkelt inte hinner med film i samma utsträckning längre. Och konstigt vore väl annat!)

Kick-Ass 2 har samma stil som förlagan men känns tyvärr bara som en blek kopia. En upprepning. Vilket är förödande eftersom en så stor poäng med Kick-Ass var att den kändes så ny och överraskande. Därmed inte sagt att Kick-Ass 2 är dålig för det är den inte. Storyn förs framåt och vissa scener är riktigt roliga. Men magin från originalet infinner sig aldrig.

Extramaterialet består av ett kommentarspår med regissören samt huvudrollsinnehavarna. Det är lite halvtramsigt och inte särskilt givande. Utöver det ingår dokumentärer på ca: en timme som är sevärda.

:-I

Gravity (3D) - lenticular edition

Från och med nu kommer jag att ha järnkoll på allt som Alfonso Cuarón gör! Att följa upp Children of Men med en film som Gravity (2013) gör att han tillhör en av mina absoluta favoriter bland nu aktiva regissörer.

Det finns så otroligt mycket att tycka om med Gravity. Men om något ska lyftas fram alldeles särskilt så är det själva idén: Att göra en spännande film som utspelas i rymden, med dagens teknik och att hålla det hyfsat realistiskt. Rymden är så pass spännande i sig att det inte behövs några överdrifter. Ändå har jag aldrig tidigare sett en så här pass avskalad film där själva miljön och de fysiska förutsättningarna står i centrum. Paradoxalt nog finns även min enda invändning mot Gravity just i det här. När man ändå satsat på att göra en sån här film önskar jag att man hade tagit konceptet till max. Alltså, tonat ner vissa actionmoment lite, lite. Använt helt okända skådisar. Satsat ännu mer på det ödsliga. Men det är en liten invändning och en sådana kommer oundvikligen när man verkligen gillar något.

Vad filmen skildrar är kanske det viktigaste men hur det gör det är nästan lika imponerande. Dels för att bildspråket känns helt unikt, jag har då aldrig sett något likande. Snabbt kameraarbete, många sekvenser som ses från karaktärernas perspektiv samtidigt som det aldrig blir rörigt utan endast stämningsfullt. Det blandas med fantastiskt snygga bilder av Jorden och rymdskepp samt makalöst mäktiga actionsekvenser. Men den mänskliga storyn då? Det centrala är väl den symboliska på nytt födelsen av Sandra Bullocks karaktär dr. Stone? Förvisso. För min del ger den storyn filmen ytterligare en dimension, men är det som talar till mig minst.

Rent visuellt är Gravity en fullträff. Att något ser dataanimerat ut brukar vara en vanlig kritik mot effektfilmer. Saken är dock att Gravity inte alls ser dataanimerad ut trots att det är precis vad den är. I väldigt stor utsträckning. Oerhört imponerande. Men även ljudet är fantastiskt smart, hur man har laborerat med det och synkat det med unika vis med vad som visas i bild. Måste ses och höras för att man ska förstå.

Så har jag då äntligen (?) sett en hel film i 3D, hemma. Det kändes lite fånigt, gav inte jättemycket men var ändå lite roligt. Kommer det hända igen? Sannolikt. Kommer jag sträva efter det igen? Nej.

Extramaterialet består av ett antal dokumentärer. Först en som handlar om det rymdskrot som cirkulerar runt Jorden. Väldigt intressant. Sen dokumentärer på över två timmar om själva filmskapandet. Helt klart sevärt, om inte annat för att Gravity är en film som tar nästa steg vad gäller effekter. För att göra det hela perfekt kunde jag inte motstå att köpa en lite dyrare så kallad lenticular edition, med omslag med motiv med 3D-effekt.

:-D

Denon AVR-X500

2005 köpte jag mitt första 5.1-system. 2005? Inom bild har jag alltid försökt ha bra grejer men jag har aldrig varit någon pionjär inom ljud. Vilket berott på olika saker. Svårighet att möblera, faktumet att man i en lägenhet inte kan kräma på hur som helst och slutligen att jag hade fått för mig att det inte var så viktigt. Men jag skaffade ett relativt enkelt system av märket Argon i en design som Frugan accepterade. Oj vad fel jag hade haft i det där med att ljudet inte skulle spela så stor roll! Även på låg volym är uppgraderingen från stereo till 5.1 ett betydligt större kvalitetsmässigt kliv än jag någonsin tagit varje gång jag uppgraderat till en nyare TV. Sen något (några?) år tillbaka har dock det uppstått ett irriterande brus i högtalarna som förvisso försvinner efter ett tag men ibland behöver man vänta orimligt länge innan filmen kunde sättas igång. Det var alltså läge att införskaffa en ny förstärkare.

Jag vill ha ett bra märke men behöver inget avancerat så valet föll på en Denon AVR-X500. Väl installerad kom det dock ett påtagligt brus från bakhögtalarna. Vad kunde det bero på? Jag provade allt men lyckades inte. Till slut fick jag inse att jag var tvungen att lämna tillbaka den och få en ny i utbyte. Vilken fungerade utmärkt så det hela rörde sig alltså om ett måndagsexemplar. Kvaliteten på ljudet är helt i linje med mina behov och dessutom har jag ju ändå inte några superhögtalare. Känns för övrigt väldigt skönt att ha en förstärkare som fungerar problemfritt!

:-)

Midnight Express - collectors edition

Midnight Express (1978) är som en inverterad reklamfilm för Istanbul och Turkiet. Jag tycker i och för sig att det kan vara lite kul att få fördomar bekräftade. Men jag förstår att filmen inte kunde spelas in i Turkiet och att den blev väldigt kontroversiell. Filmmakarna inklusive manusförfattaren Oliver Stone har i efterhand sagt att filmen egentligen inte alls handlar om Turkiet och turkar utan hade kunnat utspela sig vart som helst. Regissören Alan Parker har åtminstone i efterskott uttryckt ånger över att det inte figurerar en enda turk med sympatiska personlighetsdrag. Det får vara hur det vill med den saken. Men att filmen utspelas i just Turkiet är inget konstigt då den baseras på verkliga händelser.

Intrigen är mycket enkel. Amerikansk slyngel försöker smuggla hasch ut ur Turkiet, åker fast och hamnar i en Kafka-likande rättsprocess och i ett genomvidrigt fängelse. Alla turkar är antingen genomkorrumperade, sadister eller både ock. Som skildring av en sådan tillvaro fungerar Midnight Express ypperligt. Det är verkligen en på många vis vidrig och smutsig film. Oliver Stone menar att han skrev den främst för att peka på vilka konsekvenser den skoningslösa jakten på droger kan få. Visst är det möjligt att se filmen ur det perspektivet men jag ser den främst som en obehaglig fängelseskildring.

Bildkvaliteten är inte vass men det ska bero på hur den är filmad. Ett kommentarspår regissören är intressant. Dessutom ingår tre dokumentären på ungefär 20 minuter styck som behandlar olika aspekter av filmens tillblivelse som är sevärda. Det hela ligger förpackat i ett snyggt omslag av papp med guldbokstäver i relief.

:-)

American Gangster

American Gangster (2007) är något av en bortglömd pärla. Både rent generellt men även av mig. Förvisso har jag skrivit om den förut men han tänkt på den som en lite onödig film. Onödig? Ridley Scott har sin talang och det finns andra som är bättre på genren, varför skulle ha ödsla tid på detta? Vilket oavsett om man håller med om resonemanget eller ej så spelar det ingen roll. Filmen är redan gjort och dessutom är den bra! Har inga direkt nya reflektioner sen sist annat än att fastslå just det. American Gangster är helt enkelt en sevärd film. Även att se om.

På skivan ingår både original- och den förlängda versionen. Det medföljer även ett kommentarspår med Ridley Scott, som alltid väl värd att lyssna på, samt med manusförfattaren. Den över en timme länga dokumentären är sevärd och man får där träffa de verkliga personerna bakom de båda huvudrollerna. Det ingår dock inget nytt material än vad som fanns på DVD.

:-)

Emperor

I Emperor (2012) skildras upptakten till Japans fall och den närmsta tiden därefter. Om den amerikanska ockupationen och hur man tvingade Japan att bli någon form av allierad. Med tanke på de oerhört bittra striderna i Stilla havet är det anmärkningsvärt att kejsaren tilläts sitta kvar. Men det var storpolitik som fick avgöra. Allt detta är oerhört fascinerande och välskildrat. Att det bakas in en onödig kärlekshistoria vägs upp av alla vackra bilder från Japan och med faktumet att det talas japanska i filmen. Vilket möjligen förklaras av att det tydligen rör sig om en japansk samproduktion.

:-)