John Carter

Omslaget till John Carter (2012) ser extremt barnsligt ut. Men jag utger ju mig för att vara något slags fan av sci-fi och det i kombination med att den faktiskt fått rätt bra kritik på sina håll gjorde att jag kände att det var någon slags plikt att se filmen.

Storyn bygger på att en officer under det amerikanska inbördeskriget råkar teleporteras till Mars och där dras in i en konflikt som rasar mellan diverse olika grupper. Bl.a. träffar han prinsessan av Mars. Det låter givetvis som världshistoriens mest löjliga story men det finns ett stort men här: Storyn är skriven för 100 år sen. Detta faktum gör inte storyn mer djup men det är ändå ett intressant perspektiv. Den är skriven under en tid då man hade börjat lära sig mer om Mars, när man såg likheten med jorden och det inte alls gick att utesluta att det kunde finnas liv där. Idag har vi små farkoster som åker omkring på ytan till Mars och tar bilder men då hade man observerat vad vissa menade var kanaler på planetens yta. Kanaler grävda av någon form av intelligent liv. Det är utifrån det här perspektivet man ska se John Carter.

Sen är det en väldigt konsekvent värld och specialeffekterna är faktiskt väldigt välgjorda. På minuskontot ligger att det är en tramsig och barnslig historia. Det är ingen tung litteratur som ligger bakom det hela. Men om man vill flyttas till en annan värld och är sugen på något med minsta möjliga tuggmotstånd fungerar John Carter.

Extramaterialet på hyrversionen består av ett par korta dokumentärer. Som lärde mig att man tänkte filma historien vid flera tillfällen sedan den gavs ut för 100 år sen. Samt att Marvel gjorde en serieversion av romanen på 70-talet.

:-I