The Stig-Helmer Story

 

Det var några år sedan jag kommenterade Lasse Åbergs Sällskapsresor. Kortfattat är den första helt suverän, tvåan och trean riktigt bra men med några brister medan de två sista är tvärtom: Dåliga med några bra grejer. Nu kommer så The Stig-Helmer Story (2011) vilket ska utgöra någon slags epilog till den här filmsviten.

Det känns svårt att känna sig lurad med tanke på varningstexten på omslaget: ”En skamlöst nostalgisk komedi”. Det är precis vad man får. Filmen är tillbakablickande och handlar om Stig-Helmers uppväxt vilket är det stora problemet. Sällskapsresorna är ju roliga inte på grund av Stig-Helmer i sig utan på grund av att han hamnar i roliga situationer. Satir är filmernas främsta styrka. 50-talsnostalgi och Stig-Helmer som person är totalt ointressant. Vilket tyvärr innebär att den här filmen är helt poänglös. Om jag ska vara snäll. Filmen känns oerhört trött.

Det medföljer en dokumentär där jag tror att man har utgått från dokumentären från DVD-boxen och klippt in lite material från den nya filmen. Men jag är inte helt säker på att så är fallet.

:-=