Hade nyligen en konversation med ABR och av någon anledning kom vi in på Salò (1975). Hon tyckte att det var konstigt att ha en sån kontroversiell film hemma utan att ha sett den. Jag försökte invända att det liksom aldrig blir ett bra tillfälle att se en sån film, att man aldrig är sugen. Men jag höll med i sak så nu har jag tagit mig igenom den.
Jo, det är en av de mest depraverade filmer jag sett. Mycket (kärlekslös) sex i alla varianter man kan tänka sig. En hel del bajs och slutligen våld. Storyn går ut på att fyra högt uppsatta män låser in sig i en villa tillsammans med 18 ungdomar av båda kön samt med beväpnade vakter. Sen ägnar männen resten av filmen åt att förnedra och förgripa sig på dessa ungdomar. Det hela känns lite som en helvetesskildring av Dante. Sånt fascinerar förstås. Men jag antar att Pasolini vill säga något med den här filmen? Kanske något om makt? Vilket man kanske kan göra även utan såna här excesser? Inte för att jag fördömer. För Salò är faktiskt en bra film. Välgjord, genuint obehaglig. Unik.
Det är synd att det inte är anamorfisk widescreen på denna DVD. Samtidigt som jag noterar att den är utgiven på Blu-ray i Storbritannien. Och det är synd att det inte ingår något extramaterial. Jag menar, om en film som fortfarande är förbjuden i många länder lär det finnas massor att säga. Förpackningen är dock rätt läcker. Tjock härlig kartong!
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar