När jag var typ 13 år gammal var Örnnästet (original Where eagles dare) (1968) en av mina favoritfilmer. Det var andra världskriget men egentligen en actionthriller vilket var väldigt tilltalande! Minns även hur jag och MA såg till så att klassen fick titta på den som ett led i historieundervisningen på högstadiet, vilket vi redan då kände var rätt tveksamt ur ett kunskapsperpektiv...
Men jag tycker att filmen håller måttet! Det är en väldigt välgjord film, en klassisk men on a mission! Normalt brukar jag förespråka enkelhet och störa mig på när en berättelse tar lite för många oväntade vändningar. Vilket Örnnästet gör. Eller inte för många men väl många. Dock är de inte något negativt här eftersom poängen med filmen är att försöka lista ut vem som egentligen är vem i denna snåriga värld av agenter.
Spänningsmomenten fungerar också väldigt bra och hela upplägget men linbanan är genialt! Klassisk äventyrsfilm! Det som inte fungerar lika bra är vissa effekter och actionscenerna. Såg det inte då men nu känns Clitans medverkan som en dålig ursäkt till att meja ner horder av tyskar. Dom scenerna skär sig mot de övriga där god planering är framgångsfaktorn.
Extramaterialet består av en dokumentär från inspelningen som var rätt ointressant. Sådär som såna som görs samtidigt som filmen spelas in ofta är. Det mest negativa med utgåvan är bildkvaliteten som är obeskrivligt dålig. Endast vid några få tillfällen framgår det att man tittar på något som ska föreställa HD.
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar