Unthinkable

Vet inte om man ska kalla det bra tajming att Unthinkable (2010) släpptes samma år som en galning försökte sig på ett terrorattentat i min hemstad?

Filmens premiss: Islamistisk terrorist påstår sig ha placerat ut nukleära bomber i tre amerikanska städer. Kravet för att inte detonera dessa är att amerikanska soldater i islamska länder ska lämna dessa samt att USA ska sluta stödja diktaturer. Tänker inte ge mig in i någon fruktlös geopolitisk debatt men man kan väl kanske tycka att det inte är fullständigt orimliga krav? En del kan nog tycka det i alla fall. Att detonera atombomber i städer, det, kan nog de flesta dock enas om är fullständigt orimligt.

Killen grips och eftersom hans krav i praktiken trots allt är orimliga så uppkommer frågan om hur man får tag på bomberna? Sen kriget mot terrorismen inleddes har ju USA introducerat ”speciella förhörstekniker”, en slags light-tortyr. Det kan man säkert ha olika åsikter om men en sak är säker, bara för att man kallar tortyr för något annat slutar det för den skull inte att vara tortyr. Men mer intressant: Om man ska sätta upp gränser för vad som är tortyr och vad som inte ska räknas som det, var drar man då denna gräns? Dessutom, tortyr är väl aldrig okej? Å andra sidan, måste principer alltid gå före praktik? Tre atombomber mot en enda man? (Givetvis är det väldigt överdrivet med just tre atombomber. Å andra sidan kan man ofta närma sig en lösning på filosofiska problem först när man drar dom till sin spets.) Återigen, jag tänker inte ens försöka bena ut denna gigantiska moralfilosofiska frågeställning i detta forum. Och jag säger inte att filmen gör det. Men, den får en att reflektera. Det, är poängen!

Tyvärr går det hela lite för långt på slutet. Det är som om dom inte riktigt litar på att grundkonceptet är spektakulärt nog. Men det är ju å andra sidan vad filmen handlar om, just frågan om hur långt man kan gå?

Riktigt bra bildkvalitet för att vara DVD, tyvärr inget extramaterial.

:-I