Oskar Oskar

Club Kalkon har haft ännu en sammankomst. Jag är medveten om att det finns ett inbyggt problem i att träffas med utgångspunkten att man ska se något dåligt, att det liksom gör att man fokuserar på det negativa och kanske blundar för det positiva. Omvänt som när en regissör man gillar kommer med en ny film och man så gärna vill tycka om det man ser att man inte förmår att vara objektiv (läs Public enemies...).

Men med Oskar Oskar (2009) behöver jag inte oroa mig för det här med objektiviteten. För jag menar... vad i helvete!

VAD I HELVETE!!!

Hur är det möjligt? Vad fan ÄR det här??? Hur... jag är mållös. Vet inte om jag mest ska känna mig arg eller bara ledsen över att en sån här film kan göras år 2009? Att det svenska filmklimatet är så sjukt att något sånt här kan få finnas och än värre: Komma undan. Att en tidning som SvD ger den en trea. Det är provocerande! På riktigt! Den recensenten har uppenbarligen kopplingar till produktionen. Uppenbarligen! Men vilken skrattfest att läsa efter att ha sett filmen!

Hur är då filmen? Omslaget utlovar ju ”En svensk Taxi Driver” men det är så långt från allt att jag inte ens tänker bry mig. Men googla gärna trailern. Titta på den och tänk tanken att du måste göra det i 90 minuter.

Jag har tidigare sagt att alla kalkoners heliga moder, Hur som helst är han jävligt död, av Kjell Sundvall, inte är en dålig film som låter sig jämföras med andra dåliga filmer. Att den snarare existerar i ett parallellt universum. Det är ett påstående jag vidhåller. Men jag vill härmed påstå att om någon film någonsin berört Hur som helst är han jävligt död i ren uselhet så är det Oskar Oskar. Det skakiga kameraarbetet, roliga timmen i mellanstadiet, improvisationerna, skrikandet, icke trovärdig rekvisita i form av ett dött djur. Osv.

Jag är skakad. Och det beror inte på den skakiga handkameran (hepp!). Bildkvaliteten håller tv-standard och det ser verkligen inte ut som film. Men konstigt nog är bildskärpan väldigt bra.

:-=