onsdag 30 juni 2010

Sommartorka?


Att fotbolls-VM hade premiär samma dag som Super Mario Galaxy 2 släpptes har inverkat menligt på mitt utrymme att se film. Och på att skriva om film.

Ligger efter men kommer ikapp så småningom!

torsdag 17 juni 2010

Sherlock Holmes


Jag har ingen direkt relation till Sherlock Holmes mer än en högläsning av Baskervilles hund under lågstadiet. Plus att han ju är en så känd figur. Det är lite som med Alice i Underlandet, man känner till den men man har egentligen ingen aning. Piprökare, bra på att lägga märke till detaljer, lustig mössa och en medhjälpare som han brukar tilltala med ”Elementärt min käre Watson.” Eller? Jag har ingen aning?

Så jag vet inte hur mästerdetektiven i Sherlock Holmes (2009) förhåller sig till böckerna? Eller om det ens är en relevant fråga? Och om det är det, hur ser såna med mer kunskap än jag på den här filmatiseringen? Det enda jag kan säga är att jag inte får ut någonting av den här röran. Visst, Robert Downey Jr. är väl bra, det är han ju alltid. London på 1800-talet är läckert. Men sen? Det här är en fånig actionfilm som är på tok för lång. Jag förstår att den inte försöker vara seriös men jag begriper inte? Sherlock Holmes som komisk actionhjälte? VA? Men, som sagt, jag gör ju inga anspråk på att begripa Sherlock Holmes.

Som extramaterial medföljer några korta dokumentärer om filmen.

:-(

Den längsta dagen


Var ett antal år sedan jag såg Den längsta dagen (The Longest day) från 1962. Vill minnas att jag i och för sig gillade den men tyckte att den kanske var lite rörig och seg. Nu när den är släppt i blu-ray var det ett utmärkt tillfälle att se om den.

Jag förstår varför jag tyckte som jag gjorde när jag såg den första gången. Filmen är nämligen rätt rörig. Däremot har jag på senare år läst så pass mycket om D-dagen att det för mig inte blir svårt att hänga med vem som är vem i den enorma ensemblen. Och det får mig även att inse vilken fantastisk film det här är! Man får följa personer allt från den högsta militärledningen ner till meniga soldater. Från båda sidor. Filmen lyckas framgångsrikt kännas nästan som en dokumentär om denna gigantiska krigsoperation. Det hela blir nästan spännande även om man vet hur det slutar...

Vad gäller bildkvaliteten så har det varit lite kontrovers kring att man använt olika metoder för att digitalt sudda ut smuts och annat. Detta gör att den bitvis har en otrolig skärpa för att vara så gammal samtidigt som den nästan ser retuscherad ut. Jag tycker dock inte att det är något stort problem. Extramaterialet är omfattande. Kommentarspår dels med den ende av filmens tre (!) regissörer som fortfarande är i livet, dels ett med en professor i historia. Båda låter som att de skulle vara intressanta men faktum är att de är skittråkiga. Kunde inte lyssna klart. Utöver det medföljer en mängd dokumentärer som tyvärr verkar vara gjorda för amerikansk tv och som är svåra att stå ut med.

Att extramaterialet inte levererar är trist i sig men det viktiga är att det här är en riktigt bra mastodontfilm om ett ämne som aldrig upphör att fascinera och intressera!

:-D


Och därmed har den här bloggen kommit upp i 500 inlägg! Hurra! Och med tanke på vad som antyddes om min samling in det 400:e inlägget så lär det blir många fler framöver…

The Countess


Elizabeth Bathory (1590-1610) är en sån där historisk figur där man inte vet vad som är sant och vad som är myt? Badade hon verkligen i blod från oskulder i tron om att det skulle hålla henne evigt ung? Var hon rentav en vampyr? Eller helt enkelt en stark kvinna som utsattes för en komplott av patriarkatet? Studerar man fakta får man nog tro att hon låg bakom i alla fall ett antal mord. Den traditionella historieskrivningen talar dock om 650 mord och gräslig tortyr.

Omslaget till The Countess (2009) är bedrägligt. Den som väntat sig (bokstavliga) blodbad och vampyrer kommer bli gruvligt besviken. Filmens vinkel är snarare på att hon är utsatt för en konspiration. Samtidigt som den inte bortser från att det faktiskt förekom ett antal mord... Julie Delpy gör huvudrollen som grevinnan Erzebet Bathory. Hon gör det bra även om vinklingen om kvinnliga utseendeideal känns anakronistisk. Att det på något vis skulle ligga bakom mördandet. Filmens behållning är istället skådespeleriet och kostymerna. Det är en trevlig film att titta på, nästan lite mysig på något vis. Handlingen är dock rätt märklig och ointressant.

Extramaterial saknas.

:-I

lördag 12 juni 2010

Daybreakers


Hade rätt stora förväntningar på Daybreakers (2009) men efter att ha sett den är jag nöjd att jag valde hyr istället för köp. Men jag är nöjd att jag såg den för det är kul med nya infallsvinklar på vampyrmyten. Vill inte avslöja vad det är för ny vinkel i Daybreakers och faktum är att jag inte är helt säker på att jag gillar den. Men å andra sidan gillar jag som sagt variation. Schizofrent?

En annan sak som jag gillar med Daybreakers är världen som den utspelas i. I en nära framtid har vampyrerna tagit över och styr samhället. Människorna är en bristvara och så även äkta människoblod. Vilket är en kul variant på en slags ekokatastrof som drabbat befolkningen. Världen innehåller dessutom många detaljer som gör att det känns genomtänkt, som exempelvis ett daytime driving mode på alla bilar som innebär att rutorna mörkas och man kör med hjälp av en kamera. Fånigt? Ja. Roligt? Ja.

Det som kanske inte är lika roligt är att filmen i grund och botten är en action. Som dessutom innehåller en del poänglöst splatter. Jag inledde med att konstatera att jag gillar variation men samtidigt går det inte att komma ifrån att vampyrgenren faktiskt inte lämpar sig bra för just action. Det hela känns mer som en zombiefilm.

Extramaterial saknas vilket inte är någon större förlust.

Sina brister till trots är Daybreakers ändå värd att kolla in pga. den intressanta värld som den utspelas i.

:-I

onsdag 9 juni 2010

Vägen


Vägen (The Road) (2009) måste vara en av de mest eländiga filmer jag sett. I en nära framtid har det skett någon slags miljökatastrof som medfört att alla djur och nästan alla människor har utplånats. De överlevande verkar pendla mellan valet att ta livet av sig eller hänfalla åt kannibalism eftersom maten tagit slut. Mitt i detta har vi Viggo Mortensen och hans son som ger sig ut på en färd, beväpnade med en revolver med endast två kulor och med dilemmat om han ska använda dem mot någon som försöker skada dom eller mot sig själva?

Världen är mörk, mänskligheten är mörk och det händer mörka saker. Det är becksvart, som ett slag i magen. Det här är inte en film som får en att må bra. Däremot är det en fantastiskt bra film! Den postapokalypsiska världen känns fullständigt trovärdig vilket i sig är en väldigt deprimerande tanke. Vad det gör med en är att man lever sig in, det känns som det som sker på filmen faktiskt sker på riktigt. Det går inte att skåda en enda dåliga dataanimerad effekt som bryter illusionen.

Extramaterialet består av ett hyfsat intressant kommentarspår med regissören John Hillcoat. Utöver det lite bortklippta scener samt en kort rätt dålig dokumentär.

The Road är en av de bästa efterkatastrofen-filmer jag sett!

:-D