Vafalls? Tre bio på en månad!? Tror dock inte att det är en trend utan det här är mer av en slump. Av olika skäl föll det sig hur som helst naturligt att följa med JN på den här filmen.
Spike Jonze Till vildingarnas land (Where the wild things are) (2009) har hypats rejält. Inbillar mig att de flesta svenskar födda på 70-talet har någon slags relation till boken som den baserar sig på, det känns som att den alltid låg och skräpade på dagis, fritids, bibliotek etc. Det var något magiskt, hypnotiskt över de nästan lite obehagliga bilderna. Frågan var väl om det skulle gå att göra en långfilm på en bok som endast består av några få sidor?
Svaret är att det gick utmärkt! Filmens styrka ligger i hur den så pricksäkert lyckas fånga den där känslan av att vara barn. Behovet av uppmärksamhet, känslan av orättvisor, längtan bort, till en annan plats där man är någon annan. Men även det här med relationen till lynniga vuxna som man inte riktigt förstår sig på. Sen är det givetvis väldigt stämningsfullt fotat med ett dämpat solljus. För egen del tycker jag dock att det är lite väl mycket hoppa omkring och ramla för sånt är inte särskilt intressant. Men jag antar att det behövs för att barn ska uppskatta den. Plus att filmen faktiskt har ett barnperspektiv så den typen av aktiviteter passar ur den aspekten in bra.
Sen måste man nämna att vildingarna själva är riktigt bra gjorda! Antar att det är en kombination av dräkter och dataanimationer som producerat resultatet?
Jag har svårt för barnfilm men om nu Till vildingarnas land ska räknas som en sådan (vilket jag inte är helt säker på?) så är den en av de bättre. Jag skulle kunna köpa den på Blu-ray om det medföljer en massa extramaterial då jag är nyfiken på hur dom tänkte och gjorde så att den blev som den blev. Hallå ni som bestämmer sånt, hoppas ni lyssnar! Fet chans.
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar