Skrev nyligen något om julklapp till mig själv men undrar om inte den här toppar den förra? Sen några dagar är i vilket fall en Sony BDP-S300 del av min maskinpark! Varför? Lånade ju en Playstation 3 i höstas och blev imponerad och har funderat ett tag på att köpa. Bedömde att jag nu hade råd och började scanna av marknaden och konstaterade att om jag ville ha en Blu-ray spelare skulle det kosta mig nästan en tusenlapp mer med en PS3 jämfört med en BDP-S300 eftersom jag vill ha en fjärrkontroll till PS3:an. Förutom priset talade designen för den renodlade Blu-ray spelaren. För PS3 talade snabbhet samt att man även får en spelkonsol. Efter att ha lagt ihop plus och minus och dragit slutsatsen att jag ändå inte spelar tv-spel och att design och pris är viktigare gjorde jag mitt val. Men snabbheten då? Jag konstaterar att även om det är lite irriterande att det tar knappt en minut innan den drar igång efter att man satt på den och en stund från att luckan öppnas till att filmen läses är detta inget stort problem. Jag kommer använda spelaren till att se film och har jag ändå satt av två timmar av min kväll kan jag offra lika många minuter ytterligare utan att det skulle kännas jobbigt.
Efter några tittar är jag kortfattat riktigt, riktigt nöjd! Att uppgradera till HD är inte uteslutande ett jättehopp, men vissa scener, framförallt detaljer i bakgrunden är helt otroliga och dess skärpa ger vissa filmer en helt ny dimension! Bildmässigt spektakulära filmer kommer jag hädanefter helt enkelt inte kunna bevittna på DVD. Spelaren är region B och det återstår att se i vilken utsträckning detta kommer att vara ett problem? Jag tror inte det att det är så allvarligt eftersom många titlar ändå är regionsfria och dessutom verkar det mesta ändå komma i båda A och B. Tyvärr verkar dock DVD-funktionen vara region 2 så jag kommer behålla min gamla regionsfria DVD-spelare inkopplad.
Att bero på gamla spelare: När denna installerades fattade vi beslutet att det är dags att fimpa den gamla VHS:en. Har haft kvar den märkligt länge eftersom jag aldrig skaffat någon inspelningsbar DVD. Men då vi spelar in ungefär en gång per år känns det inte motiverat att ha kvar den framme. Vill jag verkligen se ett tv-program ser jag till att göra det och serier och film ser jag ändå bara på DVD. Skulle det vara något speciellt kan man alltid be någon spela in åt en. Men det är ändå slutet på en era. VHS har jag levt med sedan 80-talet och även om DVD konkurrerade ut den för länge sen har den alltid funnits där vid sidan om.
Men innebär det här inköpet att jag valt sida i kampen mellan blå och röd? Jag vill nog svara nja på den frågan. Jag har börjat med en Blu-ray dels för att den enda av mina topp-fem filmer som släppts i HD (Bram Stoker’s Dracula) har släpps i just det formatet, dels för att försäljningen just nu verkar peka på att blåa laget kommer vinna. Men å andra sidan undrar jag om det verkligen är relevant att tro att ena laget ska vinna och att det segrande formatet kommer att regera tio år framåt? Jag tror nog inte det. Teknikskiftena är mycket snabbare nu än förr i tiden och jag skulle inte bli förvånad om inget format segrar utan att båda blir besegrade av nästa generation. Men jag vet inte om jag tycker att det är så problematiskt? Jag kommer åtminstone att ha stort nöje av den här spelaren i några år och det är väl värt några tusenlappar? Och jag utesluter inte att jag i framtiden även köper en HD-DVD för att kunna ta del av de obligatoriska titlar som inte kommer på Blu-ray.
:-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar