Heat

Ibland lyckas jag verkligen förvåna mig själv. För att inte bli lurad har jag järnkoll på alla utgåvor av filmer jag tänker köpa och har en lång lista som jag ständigt uppdaterar och Heat har legat på denna ett bra tag. Så sjunker den till 99 kr och jag slår till! Men ibland spelar det ingen roll hur mycket man än förbereder sig, för om du i det avgörande ögonblicket klickar på enkeldisc-utgåvan med samma pris slutar det ändå med att du sitter där och känner dig lurad. Dessutom upptäckte jag inte misstaget när jag fick hem filmen, för den åkte rakt in i hyllan, utan först efter att returrätten hade upphört. Så det var bara att köpa den, igen. Nåväl, så fattlig blev jag inte pga. detta och dessutom har jag härmed inhandlat årets första julklapp! Tur att det ändå inte är någon som läser den här bloggen…

När jag sätter på en film av Michael Mann påminns jag alltid att det där uttalandet om att ”jag gillar inte action” inte riktigt stämmer. Heat är en riktigt grym film och en, kanske den, främsta anledningen till att den är så bra är just actionmomenten. Om det är något som Mann kan så är det spänning. Man sitter verkligen på nålar när det är meningen att man ska göra det, Heat är verkligen snortajt! På något vis lyckas Mann kombinera det storslagna med det realistiska och jag fattar faktiskt inte hur han får till det? Ofta brukar det vara antingen eller, antingen maffigt och snyggt men med känslan av att det är film. Eller småskaligt och realistiskt. Men inte i Heat. Här förenas känslan av ett lite för spektakulärt rån med känslan av att just så skulle det kunna gå till. Å ena sidan får man skitsnygga bilder, helikopterperspektiv över LA, eller varför inte De Niro (skurken?) i iskallt blå färgton, med en pistol på bordet och en utsikt värd att döda för. Å andra sidan scener där Al Pacino (hjälten?) förhör sina sopiga informatörer och inte verkar komma någon vart. Klart att det inte är 100% dokumentärt, men det känns ändå så okonstlat. Till största delen beror det säkert på att filmen är så väl förankrad i verkligheten, vilket framgår av extramaterialet.

Även om filmen lanserades som det stora mötet mellan karaktärsskådespelar-giganterna De Niro och Pacino hamnar just den aspekten lite i skymundan. Givetvis är båda två som alltid helt suveräna, men det är inte deras insatser som är filmens största styrka. Istället imponerar det stora persongalleriet. Även om det inte ges någon förklaring av varje persons bakgrund så känner man sig ändå helt övertygad om allt är genomtänkt (och extramaterialet bekräftar att man kände rätt). Sen kan man inte prata om Heat utan att nämna scenen efter bankrånet som visuellt, men framförallt audiellt, är bland det läckraste jag sett/hört!

På specialutgåvan finns en drös extramaterial: Till att börja med ett kommentarspår med Michael Mann som tyvärr är lite segt. Det är lite för långa pauser och det mesta av vad han har att säga framkommer ändå i de intressanta dokumentärerna. I dom får man inblick i hur pass mycket arbete som gjordes inför inspelningen för att det skulle bli så realistiskt som möjligt. Mann lyckas åtminstone att övertyga mig om att han har koll på de här världarna. Sen finns även en drös korta bortklippta scener.

:-D