Crash

Crash är en sån där film som det för min del har vilat en förbannelse över. Jag vet inte hur många gånger den har blivit bortvald för ett annat alternativ i hyrhyllan och till slut hade jag accepterat tanken att jag aldrig skulle se den. Kunde dock inte tacka nej till ett erbjudande om att få låna den av JN och efter att den legat hemma i bokhyllan i en månad och gång på gång blivit förbisedd kom så äntligen ögonblicket. Nu har jag sett Crash!

Trots att jag haft den i bakhuvudet i några år nu har jag faktiskt inte byggt upp några större förväntningar annat än att jag hört att den ska vara bra, och det var den! Varken mer eller mindre. I grund och botten handlar det om rasism och fördomar. Man får följa ett antal olika människor och familjer med varierande etnisk bakgrund och det känns befriande att i princip alla karaktärerna visar upp både dåliga och bra sidor och att alla har sina fördomar. Händelserna visas från olika perspektiv och på ett skickligt vis skildras till hur stor del fördomar beror på missförstånd och okunskap och att det ofta finns en anledning till varför folk beter sig som dom gör. Det låter kanske lite klyschigt, men som sagt, det skildras skickligt. Crash är helt enkelt en film som får en att tänka till lite. På minuskontot finns att det ibland blir lite väl fint och övertydligt. Inte alls överdrivet, men det här är en film som har stora pretentioner och då måste man kunna ställa stora krav.

Utgåvan var typisk för den här typen av film, dvs. den innehåller lite smått ointressanta saker, bl.a. en sån där ostrukturerad behind the scenes som jag fortfarande inte fattar varför dom envisas med att inkludera. Kan inte tänka mig att någon får ut något av sådana.

:-)