söndag 22 april 2007

300


Hör och häpna, jag har varit på bio, igen! Hur ska det här sluta? Förresten, jag vet exakt. Efter den här popcorn/prassel/etc. attacken ska jag försöka låta bli att se film någon annanstans än i mitt vardagsrum… I vilket fall. Frank Miller är en av mina idoler (man har inte så många såna nu för tiden) och även om jag aldrig läst 300 var jag givetvis tvungen att se den. Sen jag kollade in trailern för några månader sen har jag varit sugen på den här filmen. Jag var dock inte helt övertygad om att det skulle funka, filmen verkade balansera på den där fina linjen mellan coolt och patetiskt, men i och med att tiden gått har jag blivit mer och mer säker på att det ska ordna sig. Problemet med höga förväntningar är såklart att man riskerar bli besviken och faktum är att 300 inte riktigt levde upp till mina förväntningar. Det är en bra film, den är cool och snygg, men det är inte en toppfilm som t.ex. Sin City. En film som det faktiskt finns betydligt större anledning att jämföra 300 med än andra historiska filmer som Alexander och Troja. Där dom filmerna gör anspråk på någon slags historisk korrekthet och misslyckas gör 300 tack och lov bara anspråk på att se bra ut. Vilket den gör! Det finns massor av snygga scener som ser ut som tavlor, t.ex. scenen när spartanerna knuffar perserna utför klippan, bara för att nämna en. Stridsscenerna har kanske inte så mycket med verkligheten att göra, men det är inget problem eftersom dom inte utgör sig för att ha det. Det här är verkligen en serietidning, inte historia. Designen, det bisarra, är helt underbar och väldigt mycket Frank Miller. Hela formatet, med i uteslutande digitalt framställda miljöer bidrar till den sagolika känslan, det är verkligen ett helt nytt och revolutionerande bildspråk som skapats i och med Sin City som möjliggör den här sortens filmer. Även om det just är utseendet som är den här filmens största styrka så har den andra kvaliteter också. 300 skänker en ganska brutal, ärlig och otäck skildring av vad det innebär att vara en soldat. En betydligt mer ärlig skildring än vad som brukar ges i mer traditionella historiska storfilmer. Sparta var faktiskt ett ovanligt militariserat samhälle och även om det är överdrivet i filmen så finns verkligheten där bakom.

300 har dock ett antal mindre bra sidor. Framförallt är den delen där som utspelar sig på hemmaplan efter att de tre hundra lämnat Sparta seg och intetsägande. I vanliga fall brukar jag tycka att det kan bli lite väl mycket fältslag i historiska filmer och känna att man längtar efter mer fredliga scener. I 300 är det tvärt om. Actionscenerna är vad som räknas. En annan invändning är att det ibland blir lite väl macho och fånigt. Oftast håller sig filmen på rätt sida om den där gränsen, men ibland tar den ett snedsteg och snubblar över gränsen. Sammantaget är det dock en intressant och underhållande film. Jag har aldrig sett något liknande.

Ser verkligen fram emot DVD-utgåvans extramaterial. Vill verkligen se hur castingen gick till av alla dessa biffar? Handplockades bara sådana, eller var det ett villkor att man skulle bygga upp sig? Hur bisarrt kändes det under inspelningen när 50 biffar gick omkring? För dom själva? För dom övriga?

:-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar