Hör och häpna, jag har varit på bio! Även om det är tveksamt om den askkoppsstora salongen Zita 3 verkligen kan räknas som bio? Förutsättningarna var enkla: Alla krigsfilmer måste ses och dessutom hade den här ett budskap. Kunde med andra ord bli bra.
Vilket det blev! Stridsscenerna fungerar bra (förutom några detaljer) och även den sociala biten är fängslande. Filmen är mycket bra fram till de sista 20 minuterna då dom plötsligt har fått för sig att kopiera hela slutscenen i Rädda menige Ryan. För det första är det märkligt att man skulle skicka tio man att hålla en oerhört viktig punkt som man vet kommer att anfallas av tyskarna. Fast hur kan man egentligen veta det på denna taktiska låga nivå? Hur kan man bara skicka tio man? Det går inte ihop. Så hamnar dom i en by (med en bro (med en sandsäcksmur)), så kommer tyskarna, så blir det action snarare än krig, några hjältar dör och i sista sekund kommer undsättningen. Rädda menige Ryan någon? Det tv-spelsmässiga användandet av en panzerschreck (inomhus!) var heller inte helt lyckat...
Men, nåväl. Det märkliga slutet till trots är det en både sevärd och tänkvärd film.
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar