Superman Returns

Till att börja med måste jag deklarera att bilden ovan till trots har jag inte plöjt igenom någon dubbeldisk utgåva, jag har bara sett den från extramaterial befriade hyrutgåvan och kan därför bara uttala mig om själva filmen.

Jag har aldrig varit något större fan av Stålmannen (eller ska man kalla honom Superman nu för tiden?). Eller, någon gång på lågstadiet hade jag några tidningar som jag läste om och om igen och jag vill minnas att jag tyckte att den första filmen var cool. Men när jag började läsa serier "på riktigt" var Superman snarare urtypen för en dåligt skriven karaktär. Han var obehagligt äppelkäck och dessutom totalt obalanserad: Odödlig OCH superstark OCH kan flyga OCH röntgensyn OCH laserstrålar ur ögonen osv. men inga svagheter (att han är allergisk mot en mineral från en planet som inte längre existerar kan inte räknas som ett seriöst försök att skänka en smula balans). Att han blir totalt oigenkänlig när han tar av sig glasögonen och det faktum att han byter om i telefonkiosker talar ju knappast för hans sak. Vidare såg jag om den första filmen för några månader sedan och den gjorde mig inte imponerad, den höll helt enkelt inte ihop.

Trots det var mina förväntningar ganska höga på den här filmen. Bryan Singer brukar lova gott och jag hade förstått att den skulle fokusera på det messianska temat som är den enda biten av Superman som talar till mig, dvs. att han skickats till jorden som en förebild och hela den här biten med "sonen som blir fadern". Tyvärr fokuseras det inte så mycket på den aspekten som jag skulle önska, men det görs ändå tillräckligt för att jag ska tycka att filmen har något att ge. Brandon Routh fungerar perfekt som den naive men ändå bekymrade och självreflekterande gudslika Superman. Han ser dessutom perfekt ut! Och när jag ändå är inne på utseende: hans dräkt tillhör ju historiens mer kitchiga men med tanke på det har dom gjort ett bra jobb med att uppdatera den så att den ser ok ut utan att göra den skull ta sig friheter med originalet. Effekterna är bra, även om vissa datananimationer är lite lama, och filmen ser helt klart väldigt bra ut. Däremot funkar inte Lex Luthor, inte den här gången heller. Och det har ingenting med Kevin Spacey att göra, han sköter sig bra. Problemet är att jag aldrig förstått logiken att mot en fullständigt överlägsen karaktär som Superman ställa... en vanlig snubbe, låt vara för att han ska vara någon slags ont geni. Men är det verkligen en värdig motståndare? Att hans onda sammanslutning förutom honom själv endast består av en hysterika och tre dörrvakter hjälper inte till att göra det mer trovärdigt.

:-|