American Splendor tillhör de där filmerna som kom för något år sen men som av någon anledning alltid har valts bort till förmån för någon annan och som ger en lite dåligt samvete. Blev lite chockad när jag insåg att den är från 2003 vilket skulle innebära att jag gått runt med dåligt samvete i åtminstone två år pga. den här filmen. I vilket fall. Jag visste inte mer om den än att det är en filmatisering av en serietidning med kultstatus där huvudrollen som bitter och misslyckad medelålders man spelas av Paul Giamatti. Med andra ord bra förutsättningar för underhållning.
Vad jag inte fattat var att det var en riktig metafilm. Serien som filmen baserar sig på baserar sig nämligen på en riktig person och den personen dyker upp i filmen med jämna mellanrum och kommenterar handlingen. Hängde ni med? Alltså, seriefiguren Harvey Pekar som spelas av Paul Giamatti är en verklig person och han dyker upp i filmen då och då i egenskap av sig själv… När man väl spenderat några minuter på att acceptera upplägget är det inga problem att hänga med i storyn. Giamatti är självklart lika bra som vanligt och även de andra minst sagt udda figurerna han omger sig med gör ett bra jobb. Märkligt nog bleknar skådespelarna lite i jämförelse med de människor de ska porträttera. Det normala är ju att dramatiseringar av verkliga människor tenderar att bli överdrivna och teatrala men här är det tvärt om, det känns som om skådespelarna spelar ner istället för över. Vilket leder till min enda invändning mot filmen: Den lämnar en med känslan av att det skulle vara mer intressant att se en dokumentär eller intervju med de verkliga människorna istället. Extramaterialet bestod av en kort dokumentär från Cannes som var fullständigt ointressant samt ett kommentarspår som jag tyvärr inte lyssnat på som eventuellt kan vara något att ha eftersom den verklige Harvey Pekar medverkar.
:-)
Förresten, man behöver visst inte böta om man är en dag sen på No1 Video!
Vad jag inte fattat var att det var en riktig metafilm. Serien som filmen baserar sig på baserar sig nämligen på en riktig person och den personen dyker upp i filmen med jämna mellanrum och kommenterar handlingen. Hängde ni med? Alltså, seriefiguren Harvey Pekar som spelas av Paul Giamatti är en verklig person och han dyker upp i filmen då och då i egenskap av sig själv… När man väl spenderat några minuter på att acceptera upplägget är det inga problem att hänga med i storyn. Giamatti är självklart lika bra som vanligt och även de andra minst sagt udda figurerna han omger sig med gör ett bra jobb. Märkligt nog bleknar skådespelarna lite i jämförelse med de människor de ska porträttera. Det normala är ju att dramatiseringar av verkliga människor tenderar att bli överdrivna och teatrala men här är det tvärt om, det känns som om skådespelarna spelar ner istället för över. Vilket leder till min enda invändning mot filmen: Den lämnar en med känslan av att det skulle vara mer intressant att se en dokumentär eller intervju med de verkliga människorna istället. Extramaterialet bestod av en kort dokumentär från Cannes som var fullständigt ointressant samt ett kommentarspår som jag tyvärr inte lyssnat på som eventuellt kan vara något att ha eftersom den verklige Harvey Pekar medverkar.
:-)
Förresten, man behöver visst inte böta om man är en dag sen på No1 Video!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar