Die Hard var en av de där filmerna man gillade på högstadiet och om mitt minne inte sviker mig, vilket det mycket väl kan göra, är det faktiskt en helt ok film. Tvåan tyckte jag var sådär och när väl trean dök upp var jag för (lill) gammal för att gilla action. Med tanke på att den första är något av en klassiker och då man rimligen i alla fall borde kunnat göra något underhållande med den här fjärde filmen i serien tyckte jag det var motiverat att ge den en chans.
På plussidan finns några spektakulära scener och ett par underhållande replikväxlingar. På minussidan finns å andra sidan mycket, mycket mer… Kanske är det knäppt att bli besviken på en sån här film men jag blev faktiskt det, jag hade förväntat mig lite mer. Att klaga på bristande realism blir ofta tjatigt och ganska poänglöst. För en sån här film ska givetvis inte vara realistisk, det är inte där tjusningen ska ligga, jag vet. Men ändå… Jag vill minnas den första som ändå någonstans förankrad i någon slags verklighet vilket gjorde att man tog den till sig. När McLane knallade omkring på dom där glasbitarna gjorde det verkligen ont, i alla fall som jag minns det. Eller, strunt i om jag minns rätt eller fel. Ett av problemen med Die Hard 4.0 är att dom försöker spela på det där så Bruce Willis går omkring med skärsår och krämpor under hela filmen. Haken är att det inte funkar eftersom han tenderar att tillfogas dom här skadorna inte genom att gå på glasskärvor utan i kamp med helikoptrar och missilbestyckade stridsplan! Det blir lite Stålmannen över det hela och man vet ju att Stålmannen är odödlig.
Men det är inte bara vad som händer med Willis som är problemet för hela filmen känns mer överdriven än den borde behöva vara. Intrigen? Terrorister försöker (och lyckas) fimpa all infrastruktur i hela USA. Återigen, det behöver inte vara realistiskt men det blir faktiskt bättre om man inte svävar iväg för långt. Ett irriterande moment är att det pågår en himla massa hackande i filmen och otroligt mycket utrymme ges åt såna där dataskärmar som dom ser ut på film där all information om vad hackaren har för sig presenteras i övertydlig grafik vars bildspråk är lika komplicerat som en barnboks. Och för övrigt är hackande i sig ganska tråkigt att titta på. Det är inte spännande för fem öre, storyn känns krystad och självklart är den asiatiska bruttan expert på kampsport. Snark.
Bild och ljud är dock i toppklass. Såklart. Bildkvaliteten tillhör det vassaste jag sett! Det finns även rätt mycket extramaterial att gräva i för den som är intresserad.
:-(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar