Jag har tidigare redogjort för
mina åsikter om George Lucas revisionism samt även
delgivit några tankar om just Blu-ray utgåvan av
Star Wars. Jag ska i denna recension försöka hålla mig undan från mina tankar och besvikelser kring revisionismen och istället försöka hålla mig till att bena ut innehållet i denna box.
Star Wars. Vad ska man säga? Inga filmer har betytt, betyder eller kommer att betyda lika mycket för mig. Nånsin. Det spelar liksom ingen roll när något så fantastiskt som
The Lord of the Rings dyker upp, hur mycket jag än uppskattar den går det inte att jämföra. Orsaken?
Star Wars blev en del av mig när jag var sju år gammal och är vid det här laget inpräntad i mina gener. Jag glömmer aldrig hur det började: Jag hade börjat på fritids och en kille där hade med sig tre
Star Wars figurer (Darth Vader, Royal guard och TIE-fighter pilot). Det var det häftigaste jag sett och efter det ingenting var någonsin detsamma.
Det skulle dock dröja några år innan jag kunde se filmerna.
Jedins återkomst hade nyss kommit till Sverige men det var strikt 11-årsgräns på den. Och det här var på den tiden som de flesta inte hade videobandspelare. Så vad jag gjorde var att spendera några år med att lyssna på inlästa versioner av filmerna på kassett, samla på figurer samt på filmisar (små kort med bilder från filmerna). Den här processen gör att jag känner till filmerna in i minsta detalj på ett sätt som jag inte gör med några andra filmer. Repliker och sånt hade jag förstås ännu inte lärt mig men just det här med att känna till varje figur och detalj redan innan man sett filmerna är något väldigt speciellt. Och jag ska inte uppehålla mig vid det men det här är min främsta invändning mot Lucas revisionism: Genom att ändra på just detaljer sabbar han min unika relation till filmerna. Vilket även är min invändning till de som tycker att såna som jag är gnällspikar som bara fokuserar på detaljer. Exakt! För det är just detaljerna som är så viktiga för såna som oss, det är detaljerna som gör i alla fall min relation till
Star Wars är helt unik.
Så småningom såg jag filmerna och kunde fylla i de luckor som kassettband, bilder, figurer, serier etc. inte täckte in. I tonåren tappade jag lite intresse för de något barnsliga
Star Wars men innan jag ens fyllt 20 hade jag en enorm revival. Hur jag följde tillblivelsen av de nya filmerna återkommer jag till längre fram. Idag är jag inte lika besatt som jag varit tidigare genom åren utan filmerna finns mer där som en naturlig del av mitt liv.
Så när jag nu ser om filmerna för säkert 100:ade gången måste jag välja vilken version jag ska skriva om? Det här är ett val jag inte vill göra men något som Lucas tyvärr tvingar mig till. Jag ska försöka att fokusera på originalversionerna och betygen sätter jag utifrån dessa.
Och jag väljer att kommentera filmerna i releaseordning, inte i storymässig kronologisk ordning. Så jag börjar med filmerna från 1977, 1980 och 1983 och avslutar med de från 1999, 2002 och 2005 (snyggt med treårsintervallen!).
Innan jag börjar kanske jag ska säga något om innehållet i den här boxen? Den innehåller nio skivor varav sex stycken innehåller respektive film. Med två kommentarspår till varje. Utöver det ingår tre skivor med bonusmaterial.
Star Wars
Vänta nu? Är inte
Star Wars ett samlingsbegrepp för hela filmserien? Den första filmen heter väl faktiskt
Episode IV – A New Hope? Nej, faktiskt inte. Och detta är George Lucas första fall av revisionism. Hans plan var förvisso att detta skulle vara den första delen i den andra trilogin. Alltså den fjärde filmen i serien. Men när han spelade in filmen visste han inte om det skulle bli några fler delar och hade tillräckligt med bekymmer att få ur sig ens en film. Så titeln var
Star Wars. Det var namnet på den film som erövrade världen. Det var först på en nypremiär som filmen fick tillägget
”Episode IV – A New Hope”.
Hur mycket jag än älskar
Star Wars kan jag inte låta bli att tycka att det är den svagaste av originalen. Ett påstående som många har väldigt svårt att smälta. Jag vill inte klaga utan pekar bara på att allt är relativt och i den första filmen hade tekniken och karaktärerna ännu inte satt sig. Just mot bakgrund av det är det fantastiskt vilken unik film det ändå blev! Specialeffekterna var revolutionerande och satte en helt ny standard för branschen. Dessutom är jag väldigt imponerad över ljudeffekterna, över hur mycket större filmen känns tack vare dessa.
Storyn? Tänker inte gå igenom den. Noterar bara att när Lucas hellre vill kalla sina filmer för space fantasy eller space opera istället för science fiction har han helt klart en poäng. En till synes vanlig pojke lever ett alldagligt liv. Utan att veta om det är han dock utvald av högre makter. Han möter en trollkarl och dom ger sig iväg på ett äventyr för att rädda prinsessan från den svarte riddarens slott. Faror uppstår på vägen och pojken måste bevisa sin duglighet. Till slut träder han fram och räddar alla och får prinsessan (i alla fall nästan).
För att vara en film från 70-talet är bildkvaliteten på denna Blu-ray imponerande! Vilket känns väldigt trevligt. Roligast av allt är dock de bortklippta scenerna. Här kan man snacka om en riktig guldgruva! Sekvensen med Luke i början av filmen som betraktar slaget ovanför sig. Eller Han Solo med ”Jenny” i Mos Eisley. Har tidigare sett bilder från dessa men det var kul att se rörliga varianter också. En annan mycket uppskattad funktion är att dom har skannat in ett antal modeller, dräkter etc. som man får detaljstudera. Jag nämnde tidigare att det är detaljerna som är poängen så det här är ren och skär lycka för mig! Utöver det ingår även lite intervjuer, dokumentärer etc.
:-D
The Empire Strikes Back
Är man hardcore fan av
Star Wars anser man att
The Empire Strikes Back är den bästa filmen i serien (såvida man inte tillhör den mindre skaran som håller originalet högst). Det är inget märkligt med detta. Trots att det handlar om mellanakten och att den inte har något riktigt slut är det här den bästa filmen i serien. Många brukar prata om att den är så mörk och det är sant. Det här är filmen när det går åt skogen för hjältarna.
Men att vara mörk är inte samma sak som att vara bra, det räcker inte som förklaring. För mig är det den bästa filmen eftersom den verkligen handlar om något. Om något mer än bara att spränga en rymdstation. Ska Luke lyckas med sin träning och bli en jedi? Hur ska det gå för Leia och Hans relation? Det är mer känslor, mer dialog och som sagt det där mörka. Filmen känns helt enkelt lite mer vuxen. Sen stör det ju inte att det rent visuellt är den mest spännande i serien. Hoth, Boba Fett, fryskammaren i Cloud city... oerhört läckert allt ihop!
Bonusmaterialet följer samma modell. Så nu har jag äntligen sett scenerna när C-3PO lurar in stormtrupper i ett rum fyllt av wampas!
:-D
Return of the Jedi
Här kommer bekännelsen:
Return of the Jedi är min personliga favoritfilm i serien... Jag inser att
The Empire Strikes Back som film betraktat är överlägsen. Och jag inser även att om jag i vuxen ålder hade mött ewokerna för första gången hade jag blivit vansinnig. Men det är så nostalgi kan fungera. Det var helt enkelt så att
Return of the Jedi var den film som var aktuell när jag upptäckte
Star Wars och den film som gjort starkast intryck på mig. Jag sticker till och med ut hakan och menar att av alla miljöer genom hela filmhistorien så är Jabba’s palats min favoritmiljö! Vilket säkert präglats av att detaljstudera specialfilmisarna (med gula kanter) som hade stort fokus på denna plats.
Men nostalgi räcker inte som en fullständig förklaring. Filmen innehåller faktiskt det läckraste rymdslag som någonsin filmats (dagens cgi-orgier saknar helt känsla), en oerhört stämningsfull ljussabelduell som absolut kan mäta sig med den i
The Empire Strikes Back samt slutligen:
Return of the Jedi innehåller min absoluta favoritkaraktär i
Star Wars: Kejsaren. Jepp, så ligger det till. Varje gång jag ser Ian McDiarmids ruskigt bra gestaltning ryser jag av välbehag. Det råder ingen tvekan om att man har att göra med en snubbe som Darth Vader måste knäböja inför.
Jag upprepar mig men nu men tack vare extramaterialet har jag fått se när Luke tillverkar sin gröna ljussabel samt sandstormen när dom ska lämna Tatooine. Lycka! Plus att inskanningarna av modeller och dräkter är helt fantastiska!
:-D
Det var originalen och nu är det dags för uppföljarna, eller rättare sagt prequelsen, ”förföljarna”? Givetvis är det subjektivt men
Episode I måste väl ändå kunna klassas som historiens mest emotsedda film? Inte? Vilken annan film har folk väntat på i 20 år? Gått och fantiserat om i 20 år? Här har vi faktiskt något av ett genialt grepp av Lucas: I en vanlig uppföljare kan ju handlingen ta vilken vändning som helst. Men i den nya trilogin visste man ju ungefär vad som skulle hända. Den stora frågan var inte vad utan hur? Det fanns en viss ram som en spekulationer var tvungen att hålla sig inom.
Själv hörde jag i mitten på 80-talet talas om
”Clone Wars” som skulle vara historien om vad som hände innan. Filmerna var inte alls på gång utan det rörde sig om kortfattade skisser som Lucas tidigare arbetat fram. Redan då hade det framkommit att Obi-Wan i en duell vid den vulkan kommer att tillfoga Anakin Skywalker så pass svåra skador att han förvandlas till Darth Vader. I 20 år gick jag omkring och fantiserade om hur detta skulle skildras. Som sagt, finns det några andra motsvarigheter i filmhistorien?
Tio år efter att jag hört talas om dessa nya filmer kom så beskedet att Lucas äntligen dragit igång, att nu var
Episode I under produktion! I de dryga fyra års tid som följde fram till biopremiären följde jag produktionen slaviskt. Eller så pass slaviskt det nu var möjligt med tanke på att jag ännu inte hade tillgång till internet. Främst var det genom att läsa
Star Wars tidningar. Skaffade mig så pass mycket koll som möjligt på de olika karaktärerna i filmen.
MA hade dock tillgång till internet och jag glömmer inte när den första trailern las ut, hur jag åkte hem till honom för att varva den lilla filmsnutten om och om igen samt överanalysera varje sekvens. Jag gick till och med på bio och såg
Den där Mary bara för att få se trailern i storformat. Hur visste man förresten vilken film som trailern hängde ihop med? Jag vet inte men såna saker kom ut.
Så var det dags för biopremiären... I USA. Det här var precis i brytningstiden mellan det nya och det gamla vad gäller internets betydelse för release av såna här filmer.
Episode I måste vara en av de absolut sista filmerna av den typen som kunde ha premiär med flera månaders skillnad i USA och Europa. I maj där och i augusti här. Detta var givetvis surt bortom alla gränser.
Och här fick internet en avgörande betydelse. MA hade kommit över en sån där piratversion inspelad med handkamera på en bio. Det var tidigt den sommaren. Skulle vi paja upplevelsen av att se den dåliga versionen? Skulle vi kunna härda ut två månader till? Vi våndades men beslutade oss för att köra och se den skakiga versionen.
The Phantom Menace
Såhär i efterhand medger jag att jag var så förblindad av min hype att jag vägrade att se filmens svagheter. Eller, jag såg svagheterna men viftade bort dom samtidigt som jag lyfte fram styrkorna. Jag ville så gärna tycka om
Episode I att jag inbillade mig själv att jag gjorde det. Jag försökte intala mig själv och alla andra att man nog inte hade gillat de första filmerna så mycket om man såg dom för första gången i vuxen ålder. Det är något jag vidhåller samtidigt som det egentligen inte säger så mycket om kvaliteten på
Episode I.
Det handlar nämligen om en film fylld med skit som endast innehåller några få kvaliteter. Som mest är ett hån mot oss som väntat så länge. Hur kunde det gå så fel? Jag tror den enkla förklaringen ligger i att Lucas omgav sig med ja-sägare som var så till sig över att han skulle regissera samt att de skulle få arbeta med
Star Wars att ingen hade vett att skrika Stopp! Snacka om kejsarens nya kläder. Det absolut värsta är såklart Jar Jar Binks. Det är inte helt utan anledning som denna karaktär väcker sånt hat. Humor har alltid varit en del av
Star Wars men för det mesta har den varit en smula återhållsam. Men med Jar Jar... Det som är mest irriterande är vilken otroligt framträdande roll han har. Varje gång det gått fem minuter och man nästan har börjat glömma bort hans existens dyker han upp igen, mitt i rutan och flabbar omkring. Blir irriterad bara av att skriva dessa rader. Avslutar med att konstatera att föga förvånande har han en betydligt mindre roll i de kommande filmerna.
Även om Jar Jar är det största problemet med filmen är han långt ifrån det enda. Faktum är att man kan vända på det och konstatera att det finns några få saker som inte är problematiska medan resten är det. Darth Maul är cool, Ian McDiarmid är bra i rollen som Palpatine och det där podracet är inte så dåligt som ryktet säger. Scenen är underhållande även om den känns malplacerad. Resten är... ointressant.
Episode I är verkligen ett enormt missat tillfälle.
:-(
Attack of the Clones
När
Attack of the Clones dök upp kände man mest lättnat över att Jar Jar knappt var med samt över att de första tecknen på Anakins fall började visa sig. Äntligen var det på väg åt rätt håll! Filmen då? I sig är den en enda stor röra. Det är actionscen på actionscen i dataanimerade miljöer helt utan känsla. Mest känns det som en reklamfilm för tv-spelet
Attack of the Clones. Folk åker fram och tillbaka mellan olika planeter men dryga två timmar senare sitter man där och konstaterar att storyn i princip inte rört sig framåt över huvud taget. Visst dyker klonerna upp där på slutet men hur spännande är det egentligen? Filmen utgör ett fullständigt slöseri med tid och som storymässigt är det den sämst strukturerade i hela serien.
Personligen hade jag gärna sett att Anakins vändning hade kommit i slutet på den här filmen och så hade han kunnat ägna den sista åt att jaga rätt på och förinta jediriddarna. Men nej då, i de totala sju timmar som prequelsen sträcker sig över har Lucas klämt in allt man väntat på i sista timmen i sista filmen. För man ville ju inte missa allt viktigt som måste ske först, som att Obi-Wan besöker en diner, eller den underhållande scenen i fabriken som verkar storyboardad direkt från Super Mario...
:-(
Revenge of the Sith
Så var det äntligen dags! När
Episode III väl dök upp så var lättnad återigen den främsta känslan. Lättnad över att Lucas faktiskt lyckades knyta ihop säcken och leverera det man längtat efter i alla dessa år: Att få se Anakin förvandlas till Darth Vader. Visserligen hade jag gärna sett att ett antal saker gjorts annorlunda men resultatet blev i alla fall inte dåligt. Det var ett helt ok avslut och den bästa filmen av de nya.
Hae jag fått bestämma hade jag som sagt inte klämt in allt drama i sista timmen utan hade spridit ut det. Förintandet av jediriddarna är något av en besvikelse, helt plötsligt är det inga som helst problem att ta kål på dessa supervarelser på ett ögonblick. Duellen mellan Obi-wan och Anakin är helt ok men inget utöver det vanliga. Ian McDirmid tvingas bitvis att spela över å det grövsta vilket är trist. Och var det verkligen nödvändigt att det visar sig att Chewbacca är kompis med Yoda? Dessutom är även denna film helt överbelamrad med action och resor fram och tillbaka.
Det var det negativa. Det positiva är att själva den politiska storyn faktiskt fungerar väldigt bra. Hur Kejsaren kommer till makten är något som överlag skildras bra i filmerna (förutom det där med klonerna som känns lite märkligt). Även relationen mellan jediorden och senaten är intressant. Här blir det tydligt att Lucas ju faktiskt har huvudet på skaft, när han vill. Han är intresserad av såna här frågor vilket lyser igenom.
Bildkvaliteten är hur som helst helt perfekt på
Revenge of the Sith. Vilket mest får mig att undra över varför de andra två prequelsen inte håller samma nivå?
:-I
Extramaterial
Extramaterialet är som sagt fördelat på tre skivor. Den första innehåller material till prequelsen och den andra till originalen. Jag har redan varit inne på det men varje film har alltså ett antal avsnitt med lite korta intervjuer, bortklippta scener samt detaljstudier av dräkter, skepp, robotar etc. Denna funktion är riktigt läcker. Man har fotograferat dessa prylar och så får man se föremålet ifråga rotera samtidigt som man får information. Eftersom designen är en så viktig del av
Star Wars är dessa ett riktigt trevligt inslag. Den sista skivan innehåller ett antal överblivna dokumentärer.
Det medföljer även ett litet häfte fyllt med mer eller mindre märkliga bilder samt information. Jag är dock inte ett fan av motivet på boxens omslag. Inte för att jag har något bättre förslag och visst är det kul att dom provar något annat än svart/silver och Vaders hjälm. Men det här blev inte lyckat, bilden saknar rätt känsla.
