Collateral

Att jag skrivit om Collateral både en och två gånger tidigare säger nog en hel del om hur mycket jag gillar den här filmen! För det gör jag verkligen, det här är en riktigt välgjord thriller. Samtidigt saknar den något som gör att jag inte kan ge den högsta betyg. Vilket irriterar. Men det är något. Men låt inte det ta något ifrån vilken fantastiskt stämningsfull film Collateral är!

Så hur funkar Collateral på Blu-ray? Till att börja med kan man ju rasa mot det överjordiskt fula omslaget, det är verkligen ovärdigt! Bildmässigt är det väl en bra återgivning av en stil som ju är lite märklig. Trist att det inte medföljer något nytt extramaterial.

:-)

Unknown

Jag är svag för eurothrillers. Storyn i Unknown (2011) får mig att tänka lite på Frantic. Säger inget mer än så. Unkown börjar dock inget vidare. Trots att det ska vara ett mysterium känns allt mer eller mindre förutsägbart. Det känns plastigt och det är tråkigt mycket action. Jag var helt inställd på att betyget skulle bli ett lägre än det till sist blev. För mot slutet händer något. Jag gillar sällan vändningar som ställer hela filmen på ända men här har man lyckats riktigt bra faktiskt! Det är smart.

Är man på humör att se något lättuggat fungerar Unknown rätt bra. Mer än så har den dock inte att erbjuda.

Det var en massa bonusmaterial på denna Blu-ray men jag hade noll sug att kolla på det.

:-I

Dogtooth

Det finns bland vissa en fördom att filmkritiker påstår sig gilla konstiga filmer bara för att stoltsera med att gilla ”svåra” saker. Att man därför ska undvika filmer som får höga betyg och omvänt ska man tänka att det som sågas är sånt som vanligt folk gillar. Jag håller inte med om den verklighetsbeskrivningen. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på den när jag ser grekiska Dogtooth (2009). Det är en superhyllad utländsk film med absurda scener, konstigt bildspråk, som bitvis har en obegriplig handling och som innehåller till synes helt omotiverat grovt sex och våld.

Idén är intressant. Den bygger på att en familj bor i ett hus omgärdat av ett högt staket. De tre barnen har skyddats från omvärlden och aldrig varit utanför huset. Och inte heller fått någon information om världen utanför. Eller rättare sagt, den informationen dom fått är generellt helt felaktig. De nu mer eller mindre vuxna barnen är med andra ord jäkligt märkliga. Idén i sig är som sagt intressant men vid själva utförandet sätter jag ett frågetecken. Man har gjort det lite för absurt ibland.

Precis när jag sett Dogtooth tänkte jag mest vad fan det där var för nåt? Men ju mer jag tänker på den så växer filmen. Ett klassiskt tecken på kvalitet. Jag känner mig generös i betygsättningen. Men jag kan inte begripa varför den inte finns på Blu-ray?

:-)

Ny Blu-ray!

Det är inte bara mitt filmtittande som fått en liten knäck av Star Wars-boxen. Även min gamla Blu-ray-spelare har lidit. Faktum är att den inte klarar av menysystemet på bonusmaterialet så jag blev tvungen att köpa en ny spelare: Det blev en Panasonic DMP-BDT110EG och den fungerar utmärkt!

Norwegian Wood

Det går långsamt på bloggen nu men det beror på att Star wars-boxen slukar en massa energi…

Norwegian wood (2010) är en japansk film som utspelas under 60-talet. Tonårstrassel. Filmen var rätt hypad pga. sexscenerna men jag tyckte inte att det var så farligt? Tycker det var lite svårt att knyta an till karaktärerna men det kan vara den kulturella barriären som spökar. Det är dock väldigt snyggt foto.

Jag har liksom inte så mycket att säga om den här filmen. Den tuffar på och det är aldrig dåligt men heller aldrig särskilt intressant. Lite besviken är jag nog.

:-I

Pirates of the Caribbean - I främmande farvatten

Första Pirates of the Caribbean är något av en guilty pleasure för mig. En barnslig film som jag bitvis fann väldigt underhållande. Tvåan var småseg och trean levererade mer av den varan. Nu är det blivit dags för den fjärde i serien: Pirates of the Caribbean: On stranger tides (2011). Men det här är bara för tråkigt. Det känns som att de första 45 minuterna endast består av fäktning. Jack Sparrow som var lite kul från början känns bara som en tröttsam upprepning, om och om igen. Karaktärerna är verkligen söndermjölkade vid det här laget.

Det som faktiskt fungerade i de tidigare uppföljarna var att miljöerna var så läckra. Inte här dock. Över huvud taget känns filmen väldigt liten. Samt ogenomtänkt och osammanhängande. Och för lång. Tror att jag är klar med den här serien nu.

Rent tekniskt ser filmen såklart dock riktigt bra ut i Blu-ray. Extramaterialet orkade jag inte med.

:-=

The Trip

Vet inte hur jag ska få in referensen till att senaste gången jag såg en film av Michael Winterbottom med Steve Coogan var 24 hour party people? Hur som helst. The trip (2010) är en rätt märklig film och absolut ingen biofilm. Ändå såg jag den av olika omständigheter just på bio. Steve Coogan (i rollen som sig själv) får ett uppdrag av en tidning att åka runt i England och testa de bästa restaurangerna. Hans plan var att ta med sin flickvän men deras förhållande krisar så istället får han ta med sin kompis Rob Brydon (som också spelar sig själv).

När jag skrev att det är en märklig film syftar jag på att den alltså handlar om två komiker som åker runt och testar fina restauranger trots att dom inte verkar vara särskilt intresserade av mat. Eller kunniga. Istället sitter dom mest och försöker trumfa varandra med imitationer av olika kändisar. Det kanske inte låter så roligt men bitvis är det faktiskt riktigt kul. Framförallt Coogan är ju otroligt vass och rolig. Ibland känns det dock lite tjatigt när dom återkommer till samma sak om och om igen. När dom för tredje gången återkommer till att imitera Michael Caine är det sådär kul. I efterhand har jag dock förstått att filmen är en nedklippt version av en tv-serie, vilket antagligen är förklaringen till upprepningarna. Upprepningshumor fungerar dock inte lika bra om den är för koncentrerad.

:-I